Nashira 6 veckor

Bild från gårdagens besök. Valparna var väl inte så väldigt samarbetsvilliga men med lite äppelkaka lyckades vi till slut få till det.

var och hälsade på min lilla stjärna

I går var jag och Madde och hälsade på våra efterlängtade valpar och som vanligt hade vi den fantastisk tajmingen att komma precis när de hade busat runt en god stund, så nu var de väldigt trötta. Men det var å andra sidan väldigt mysigt att ha Nashira sovandes i knät, så mysigt att jag vägrade resa på mig när mina ben började somna och rumpan domna. Sen när de vaknade röjde hon och Morris runt som små vildar, det ska bli väldigt roligt att ha de två så nära varandra (5 minuters gångavstånd). Genom att han finns här kommer Vega också få lite avlastning, ibland i alla fall.

Nashira har redan nu en väldans massa namn; Nashira, Shira, Strumpan, Lillstrumpa och Håsan (Martins bidrag). Men Nashira är det namnet som jag kommer att lära in som namnet på henne i hennes öron åtminstone, sen kommer säkert Strumpan komma tillbaka som smeknamn, precis som Annelie föreslog. Min stora stjärna har även hon en hel drös med smeknamn, till en början kallade jag henne väldigt länge för valpen, vilket beroende på att schäfern som jag hade haft innan kallade jag för Tanten. Sen fick Vega smeknamn som Spindeln (Stines bidrag), Fia-Lotta (då hon är en riktig Fia-Lotta), Bus eller Mys (beroende på vilket humör hon var på). Av dessa är det Spindeln som har hängt med längst och som fortfarande kommer upp ibland och jag kan tänka mig att det kommer bli samma sak med Strumpan. Här hemma kommer det alltså bo en Nashira och en Vega men även en Strumpa och en Spindel

Nashira blev en Strumpan!!!

Ja, ni läste rätt, jag har bestämt mig för Strumpan. Det känns helt otroligt att jag faktiskt har bestämt mig, men det satt hårt inne, men till slut vann Strumpan hela mitt hjärta med sitt fina huvud, utmärkta front och sin otroliga nyfikenhet på allt och alla. Så det blir en Strumpa och en Morris som flyttar hit till Åker, de två kopiorna. Återstår väl dock att se om jag lyckas omvandla namnet Strumpan till en Nashira... När jag skaffade Vega så var jag helt inne på att hon skulle bli en Ilsa efter Ingrid Bergmans karaktär i Casablanca och så blev det ju inte. Redan när jag var nere och tittade på henne vid fem veckor och bestämde mig för henne så insåg jag att det inte skulle bli en Ilsa, Vega var ett så bra namn redan. Tack vare namnet Vega ville jag nu ha en till stjärna och så blir det en Strumpa! Så det kan gå.

Jag måste ge en hel del cred till Martin i hjälp av valet som hjälpte mig att bolla, man framför allt hjälpte mig att genom detta bollande inse vem det var jag faktiskt ville ha. Tack Martin!!!!

Vega var och simmade idag, så det ska bli spännande att se hur hon rör sig i morgon. Mycket bra är naturligtvis det som jag hoppas på, vem skulle inte göra det. Nästa vecka står både massage och sim på schema och om allt går som det ska hoppas jag på att hon ska få springa lös snart, det är sjukt längesen jag såg min hund springa runt, runt i cirklar i skogen och jag längtar outsägligt mycket efter att få den synen igen. Så håll nu tummarna för att allt på väg åt rätt håll.

sjuk och eländig

Gjorde ett tappert försök idag med att gå till jobbet, men redan efter lite mer än två timmar fick jag ge upp och pallra mig hem till sjuksängen, inte riktigt vad jag hade lust med. Men det finns väl inget elände som inte har minsta lilla guldkant och här den stor: jag får ligga och grisa med min underbara lilla skrutthund och det är nog den bästa guldkant som finns. Å andra sidan har DVD:n gått sönder, så jag hänvisad till för- och eftermiddags TV, inte bra! Hoppas på en snällt tomte i år.

Vega har sen i fredags inte ätit Rimadyl så nu ska vi se om hon är frisk, hoppas hoppas. Det skulle vara obeskrivligt skönt om hon bara skulle ha rehabbiten kvar. På fredag ska vi till Anna och simma igen så då får vi se hur känns i vattnet och framför allt efteråt. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Hon känns fräsh men jag tycker att det är så himla svårt att se, har nästan glömt hur hon rörde sig innan allt detta skit drog i gång.

Nej, nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och tröstäta en kanelbulle.

Jag kan inte bestämma mig

Det är fullständigt hopplöst jag vet vilken av de små sötnosarna som ska bli Nashira det är ju helt omöjligt att bestämma sig. I helgen har jag varit där och tittat på dem två gånger och jag blev mindre klok för varje gång som jag var där. Med Vega var det så enkelt hon bara sprang i mitt hjärta och det fanns inget alternativ, det var hon eller ingen, eller jag det är en sanning med modifikation för om jag nu inte hade fått henne hade jag ju fått ta den som jag blivit tilldelad, men det var henne jag ville ha och jag hade den stora turen i att det var henne jag fick äran att köpa. De här är än så länge så lika i temperamentet att det är svårt att plocka ut någon på det och sen är de bara fyra veckor så hela deras personlighet har väl inte framträtt än. Det är andra detajler som skiljer dem åt, ett kortare kors där, en hög svans där, ett söt huvud där och så vidare. När jag lämnade valparna i fredags kändes det som om jag var säker på att jag ville ha ettan eller tvåan, men sen i söndags när jag åkte var det Strumpan (eller vitan som hon kallas av Katarina) som låg bäst till. Undermedvetet har jag styvnackat vägrat titta på Strumpan eftersom alla som sett bilderna tycker att jag ska ta henne för att hon har en så cool täckning, men i går när med svansen högt upp i luften gick fram till Jozzan och började busa med henne fick jag lov att omvädera henne och i natt har jag till och med drömt om Strumpan och det har än så länge inte hänt med någon annan valp så det borde ju betyda något. Jag måste helt enkelt åka dit igen och se om jag blir klokare då. Hmpf... det där trodde jag ju inte ens själv på.

Morris som bo hos mina hundvakter Chrille och Madeleine.

vilken dag...

I morse var det dax att se om Karins tips om att lägga fleece på vindrutan skulle leda till att jag slapp skrapa rutan och resultatet var både ja och nej. När jag tog bort fleecen fanns det så klart ingen is men på mindre än två minuter hade den kommit så snart jag lämnat Vega hos Madde fick minsann skrapa rutan i alla fall. Suck...

Jag tillhören av de miljömedvetna idioterna som inte ställer min bil på tomgång med jag skrapa bilrutan och jag minst sagt irreterad på alla andra som gör det och idag när jag kom ner i bilen var det inte mindre än FEM bilar som stod där och spydde ut avgaser, en satt dessutom i bilen och bara väntade på att isen skulle försvinna!!! Vilken idiot!!! Förvisso är jag långt i från så miljömedveten som jag skulle vilja vara, till exempel cyklar jag på tok för sällan till jobbet och jag slavrar med källsorteringen med jämna mellanrum plus en hel del annat slarv men min gräns går i alla fall vid att skrapa bilen med tomgången på.

På jobbet i dag hade vi en riktigt mysfredag trots att det bara var jag och Karin som jobbade idag så gick det alldeles utmärkt eftersom personalfrånfallet matchades av barnbortfallet. Dagen var en sån där toppen dag då man bara kunde ägna sig åt att mysa med de små och se på när de leker de mest fantastiska lekar. Jag trivs verkligen helt fantastiskt bra på mitt nya jobb och min barngrupp är hur härlig som helst, trots alla trostiga tvååringar.

Vega var och simmande idag och hon gjorde sitt bästa simpass någonsin, jag var så stolt över henne. Hennes simteknik blir verkligen bara bättre och bättre och trots att hon avskyr den där bassängen kämpar hon på vattnet med siktet inställt på rampen. Nu ska vi göra en paus en simmandet i två veckor eftersom hon kliver in i höglöpet och Anna inte vill lägga för mycket press på kroppen då. Under tiden vi väntar in nästa simpass och att hon ska sluta löpa så får vi öka promenaderna i längd så nu kan vi gå i cirka 40 minuter. Detta ska dock ske klokt så början och slutet av promenaderna ska ta det lite lugnare och ingen del av promenden ska ske i något supertempo. Det ska bli så roligt och elljusspåret ska nu bli vår bästa vän, upplyst, lite skog och det fyrtio minuter nästan exakt att gå runt. Nästa vecka ska hon också sluta äta rimadyl och så mitten på vecka 47 får vi veta om det dax för ny trip till herr vetrinär. Hoppas inte.

Träningstisdag

I går, håll i er, i går var vi och tränande på klubben!!! Det gick i och för inte så bra, det var lite svårt att jobba med Vega eftersom jag inte kunde dra upp utan fick nöja mig med godis som belöning och det är ju inte alltid den belöningen man vill åt eftersom den är dämpande. Då hon inte får springa runt som en tok, går det inte heller att träna utan koppel, det är kan vara nog så svårt i vanliga fall så nu när hon inte har varit lös på måååånga veckor så skulle det nog var omöjligt. Positionen sitter inte så bra som jag skulle vilja än, vilket gör att den fortfarande är enbart hänvisad till köket och på andra störningsfria platser. Med allt detta i faten så sket i vi lydanden och tränade handling och det gick väl så där kan man väl säga. Jag skulle vilja få henne att se lite gladare ut i ringen det var mycket svårt att träna när jag inte kunde dra upp henne, men jag är väl ganska nöjd.

Fick även känna lite på Karins Classic i andra änden på utställningskopplet, det var roligt men hon tyckte nog att jag var en konstig tant som ville att hon skulle jobba framför mig i stället för vid sidan av mig, men hon fatta fort och svansen kom i gång ganska så på en gång. Åhh vad det ska bli roligt när Vega helt återställd igen och jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer att allt det enkla varddags jobbet som vi vanliga fall sysslar med som vi inte kan gör nu. På fredag är det sim igen, stackars Vega, det är tur att hon inte vet vad som väntar henne.

Back on track

Idag kom täcket som vi väntat på och jag måste säga: oj vilken snabb leverans! Jag fick tummen ur och beställde det i lördags och idag kom det på posten. Vi valde det nya nättäcket som de kommit med eftersom jag ville ha ett täcke som hon kan på sig inomhus och som vi kan använda hela året plus att jag redan har två vintertäcken så hon kan ha detta under dem. Anledningen till att vi köpte täcket är för att vi fick det som rekommendation av vår veterinär som ett komplement till rehabliteringen. Vi valde storlek 64-67 vilket kanske kan upplevas lite stort men det var så stort vi behövde för att de skulle täcka låren ordentligt. Bilden är inte så snygg och man skulle kunna tro att hon verkligen avskyr sitt nya täcke om man ser till hur hon ser på bilden, men hon ligger faktiskt här nu i sin nya "pyjamas" och sover.

Jag, Madde och Maddes barnen (de lekte dock mest med Alvas och Elsas leksaker så spännande var det inte med valpar) var och tittade på valparna i lördags och de var bara så söta. De hade börjat kisa lite grann med nått öga var. Medan jag satt där bland valparna satt jag funderade över vilken av de fem tikarna som kan komma att bli Nashira och flytta hit några dagar innan jul, men det är faktiskt ingen av dem som jag känner lite extra för än, något jag är väldigt stolt över eftersom det är lite svårt att se deras olika förtjänster riktigt än, nu är de mest bara söta. Men om cirka två veckor ska jag dit igen och pussa på dem då hoppas jag att jag åtminstone har en aning om vem Nashira är. Bilder för er som vill se finns på Dhawati-länken.