Lövudden

Då var årets upplaga av Lövudden avklarad och på det hela taget får man väl vara nöjd, även om det är en känsla som jag har ganska svårt att ta till mig. Men det mesta flöt på och alla hundar blev bedömda, så känsla av nöjd får lov att infinna sig. Förrutom nöjd är jag dessutom riktigt trött, att vara medarrangör på en utställning med 218 hundar anmälda är ansträngande både fysiskt och psysiskt så i dag har jag inte gjort något annat än sovit.

För hundarna blev det minst sagt blandade resulatat. Höjdpunkten var Vega i bruklassen på lördagen, då vi länge fick springa först i ringen i konkurrensen det var knappt att jag kunde tror det, jag sprang på små rosa moln, det gjorde dock inte Vega som blev segare och segare för varje varv. Men till sist blev slagna av Hisilome's Halawa, som sedan gick och blev BIS. Grattis Mary-Ann och Halawa! I juniorklasserna debuterade Nashira och fyra av hennes syskon i officiell klass. Bäst gick det för Nillah som blev 2:a med CK båda dagarna och för Morris som placerades sig båda dagarna. På lördagen fick Nashira, Pikku och Myrrah varsin slätetta i den stora klassen och på söndagen blev Pikku fjärde placerad med Nashira fick en tvåa. Inte så kul dock, hade gärna klarat med utan tvåan då den beroende mycket på att hon fånade sig så mycket i ringen att domaren inte ens kunde ta henne. Såna dumheter! Så fort vi klev över ringbandet förvandlades hon från glad och sprallig hund till rädd stackare, så nu ska hon in garderoben till hon lärt sig uppföra sig, lite grann i alla fall. På söndagen fick Vega en slätetta. Kritkerna finns att läsa under resultat och hela reslutatlistan finns på Salukiringens hemsida

På hela taget var den mycket trevligt, även om jag just nu är ganska glad över att vara hemma igen.

Och inte att förglömma så nu Åker utökas med ytterligare en saluki den underbara Xass Farah Cyrus, som har flyttat hem till min vän och tillika dagmatte. Så nu bor det hela 9 salukisar i Strängnäs kommun om jag inte räknat fel.

Juni och lite juli

Tänkte någonstans att min juni och juli skulle bli mindre häktiskt än men ack vad jag bedrog mig, men nu har jag i alla fall semester och om bara två veckor har Lövudden varit och förhoppningsvis varit en succé, så livet börjar varva ner sig lite grann.

Vega debuterade på sin första utställning på ett helt år förra helgen. Hon blev tvåa i bruksklassen med CK, precis som förra gången vi ställde för Lena Stålhandske och precis som förra gången var det Kashmanis Vasilissa som knep första platsen. I övrigt är det bra med Vega, hon är inte den kondition som jag är van att se henne, men jobbar sakta men säkert framåt. Vill inte ha några fler skador nu så vi skyndar långsamt så att vi inte stressar för mycket. Hon har dock blivit lite mer svår motionerad. Förr sprang och sprang och sprang hon i skogen, ja över allt egentligen, nu är hon lite mer tant och tar i liten runda, men mest av tiden så travar hon lite framför eller bredvid mig och tigger godis. Om detta har med att göra att hon blivit äldre eller om det är sviterna av erlichasen eller om det har med göra att orken inte är som den brukar vara, men det är inte det viktiga utan det viktiga är hon har blivit frisk.

Nashira hon just nu inne i en spökålder och det är framför allt karlar som skrämmer henne. Lite (läs ganska mycket) av detta är mitt fel, då jag kunde har varit mer aktiv på socialträningen, vi har nog varit lite mycket ensamvargar på sistone. Annars lallar det på med henne, hon är en härlig positiv tjej, men som nu har avvecklat sina öron lite (på väg in tonåren). Hon varit på utställning två gånger sen sist (Österbybruk och Alfta) och vi har kommit därifrån med två trevliga kritiker och placeringar. På Lövudden debuterar hon i juniorklassen och det hoppas vi ska bra, men skulle ljuga om jag sa att inte jag kommer att sakna valpklassen.

Vi har även planerat in en semstervecka i höst då vi ska åka till stugan uppe Dalarna, det blir jag och Madde och hennes barn som åker tillsammans med hundarna. Det ska bli så kul och så skönt, massor av spring hela dagarna utan att man behöver vara rädd för vägar eller någonting och det bästa av allt älgjakten har inte hunnit börja än så vi behöver inte vara rädd för jägarna heller.