Mina fina tjejer!

Mina fina tjejer, Vega fem år och Nashira fem månader. Fotograf Annelie Johansson. Fler bilder från gårdagens eskapader finns på hennes hemsida. Tack än en gång för det supertrevliga sällskapet och de fina bilderna.

Bus på Grimstafältet

Idag tog vi bilen och styrde mot Stockholm, Annelie och Elvira för att busa och fota lite, eller ja det var bara Annelie som fotade, känns lite fånigt att fota med min lilla pocketkamera när Annelie hade med Billys fina. Bilderna kommer att dyka upp på Annelies hemsida när hon har tid att lägga upp dem.

Buset gick super, än bättre än förra gången för idag kunde de lägga sig ner och koppla av med jämna mellanrum vilket gjorde att de kunde busa mycket längre. På en tillfälligt övergiven badplats i närheten fick de även busa lite i sanden och det var nog höjdpunkten, åtminstone från Elviras sida. För Nashira var nog hjödpunkten när hon sprang ut på isen som var vid de klippor som vi fikade på. Det var inte min höjdpunkt!!!! Jag höll på att dö av skräck, tänk om hon hade gått igenom och naturligtvis stängde hon helt av öronen när hon var där ute och sprang, de funkade för övrigt toppen hela tiden innan. Eländiga valp! Vega den stackaren, ja hon hade inte många höjdpunkter, men när hon fick lite av Annelies ostmacka, ja då blev hon glad, godisråttan. Lilla pluttan, men snart så. Vi har nu lagt upp ett program för hennes i gångsättning och på fredag så ska hon börja simma igen. Och nu håller vi tummarna för att inget mer händer, coh det den här antibiotikakuren skrämmer bort anaplamosen för all framtid.

Kan också tillägga att min vessla luktar ljung numera, då hon bäddade ner sig i en ljungdunge för att vila lite och komma undan blåsten.

Utställning i Enköping

I dag var vi på utställning igen och hör och häpna Nashira kunde trava! På den mera tråkiga sidan så var hon rejält bajsnödig och svansen åkte upp, men trots detta blev hon fyra av fem och fick en fin kritik (finns under resultat) vilket jag inte var så säker på att vi skulle få. Vi hade mest anmält för träningens skull och för att salukiringen hade årsmöte, så jag var nöjd med en fin kritik och en mer följsam hund i ringen. När nästa utställning blir vet jag inte än, hade siktat in mig på Västerås, men de tog inte emot valpar, så så var det med det. Till nästa utställning ska vi fortsätta öva, så kanske hon kan slå syrran då. För vann i dag var den elchockade nallebjörnen Pikku. Hon är så härligt stabil i rörelserna både för att vara valp och saluki.

Roligast i dag var nog dock att träffa allt folk igen, var ju ett tag sen nu när utställningarna haft lite paus.

resumé

Mitt liv har den sista tiden varit galet, hetiskt, utmanande, roligt och bitvis känts helt hopplöst. I vanliga fall är jag en relativt cynisk människa som aldrig skulle komma på tanken att avge nyårslöften men i år avlade jag inte bara ett utan flera stycken. Vissa mer ambitiösa än andra och en hel del är redan brutna. Bland annat det om att inte jobba mer än jag har betalt för, det vill säga slut planera för verksamheten på min fritid. Kanske tur att jag inte fick ett av de mer karriärinriktade jobben som jag egentligen vill ha, får då skulle jag väl inte göra så mycket mer än att jobba och mysa med min hundar. Som det är nu hinner jag åtminstone springa till min veterinär en väldans massa., så mycket att min kollegor har börjat fundera kring om jag är kär i min veterinär.

Vega, den stackaren bröt sönder klospetsen på sporren, så den var tvungen att opereras bort. Tyvärr vill inte den infektion som hunnit ta själv pulpan i besittning ge med sig trots rigoröst tvättande och en hejdundrande antibiotika kur, så vi fick lov att ta bort hela sporren. Vet inte om jag verkligen borde erkänna hur stor ångest jag fick av detta. Min lilla älskling skulle undergår narkos! Paniken klättrade i halsen och tårarna fyllde ögonen brädden, detta trots att hon har klarat narkos tidigare, när hon blev "brutalt attackerad av ett svart, aggressivt monster". Dock ersättes denna panik av en helt annan panikkänsla som bubblade i mitt inre likt en vulkan. Jag hittade en knöl, en liten liten knöl i hennes nacke två dagar innan den fruktade operationen. Nu var det inte bara en sporre utan även en mystisk knöl som skulle väck, jag var inte världens bästa denna torsdag, kanske borde jag ha sjukskrivit mig eller tagit ledig, men all den här oron visade sig var helt i onödan då Vega i detta nu fortfarande ligger vid min sida och knölen, ja den visade sig vara en reaktion på ett främmande objekt, typ en tag eller likande. Men historien är inte slut än ty Vega reagerade på det inre stygnet och fick en tennisboll av sårvätska på nacken. Den behövdes tömas dagligen i över en vecka, det var här mina kollegor började klura på en eventuell förälskelse i veterinär Mårten. Nja han och alla de andra på Veterinärboden är underbara, men jag har nog tänkt mig bryta mitt singelliv med något annat än en gift, schäferuppfödande, flerbarnspappa.

Förrutom att springa hos veterinären har även jag och Nashira sprungit med Annelie och Elvira samt ett par varv i ringen eller ja då sprang i alla fall jag, Nashira hon bara studsade. Men i ärlighetens namn så sprang jag inte ett enda steg när vi var och lekte med Annelie och Elvira så det jämnar väl ut sig. Leken i Sthlm eller ja i Skärholmen bjöd på en massa bus och spring, trevligt sällskap, fina bilder och min sämsta bilkörning någonsin. Tror inte Annelie någonsin mer törs sitta i min bil, det skulle inte jag våga om jag var hon, men jag lovar jag kör faktiskt lite bättre än så i vanliga fall.

I ringen "sprang" Nashira ungefär lika bra som min bilkörning var i sthlm. Varför trava när man kan studsa, hoppa och göra sina bästa försöka att attackera sina systrar till lika medtävlande. Av de fem deltagande tikvalparna så kom hon sist, något jag har stor förståelse för då stackars Karin Hedberg inte hade en chans att bedöma hennes rörelser. Kritiken var dock väldigt bra (finns under Nashiras resultat) och lovade gott in för framtiden. Blev inte alls sugen på att åka till Svenstavik i augusti då Karin dömer igen och denna gång officiellt, dessutom har Nashira hunnit bli junior då. Men det är långt till Svenstavik så vi får se. Nästa utställning är på betydligt närmre håll. Den är i Enköping om en vecka för Åke Cronader och till dess ska vi öva lite så hon kanske ta några travsteg denna gång.

Och inte att förglömma sen jag skrev sist har underbara lilla Ebba kommit till världen. Ebba är Morris nya lilla lillmatte och hon är så söt att jag överväger att äta upp henne.