EM

Kom hem ifrån EM igår eller ja extremt tidigt i morse faktiskt, köerna i Södertälje var horribla, det är sista gången som jag väljer vägen Södertälje istället för att ta den över Katrineholm eller den över Gnesta hem ifrån Söderköping.

EM var fantastiskt och jag har ännu inte hunnit smälta alla intryck och alla fantastiska hundar, jag kom dit i torsdags efter att jag hade firat Emil och Tuva (som fick kläder så rolig är jag) och har sen camperat i Katarinas husvagn fram till i söndags. På fredagen var det lite jobb med förberedelser, provkörning av banan, funktionärsmöten med mera och så naturligtvis invigningen där vi i TEAM SWEDEN fick vara med i paraden och visa upp oss tillsammans med de andra teamen som kom från 14 olika länder. Efter den var det invigningsfest med en fisk som var enormt god, kunde ha ätit massor.

Lördagen var betydligt mera arbetsam kan man lugnt säga, jag var funktionär vid incheckningen på banan två, en lång flack banan med ett par kluriga svängar. På förmiddagen tävlade "kolosserna" (borzoi, hjorthund, varghund och greyhound) hos oss och då flöt allt på relativt bra, vi spräckte förvisso tidsschemat rejält men den som hade skissat fram det skulle jag vilja påstå är en obotlig tidsoptimist. Visst några problem var det, det är det alltid men det var lindrigt speciellt med tanke på vad som skulle komma på eftermiddagen. Allt vi tampades med nu var lite trasproblem, vattenbrist (iof sig nog så allvarligt när det är över 30 grader) och kaffebrist men bara för killarna ute på fältet för vi hade hur mycket som helst.

Sen på eftermiddagen kom whipparna och problemen vet inte om det har något egentligt samband men det kändes så i diskussioner kring lindor, starter, sena starter och gud vet vad mera. Jag var mycket tacksam när vi bytte ras till faraohund då allt plötsligt flöt på enormt bra, förvisso var det till antalet startande en liten ras och det var inga språkbarriärer att överstiga då det bara var svenskar och finnar som antingen kunde svenska eller engelska så det hjälpte ju till. Men trots lite strul och diskussioner och väldigt ömma fötter efter att ha stått en en hel dag så var det oerhört roligt och jag fisk träffa en massa trevligt folk från diverse nationersom jag i normala fall aldrig skulle fått tillfälle att prata med annars.

5:30 ringde sedan klockan på söndagen (aka min och vegas tävlingsdag) och jag var kors i taket klarvaken, eftersom nerverna hade väckte mig en timme tidigare. Sådär hade jag legat och stirrat i taket i nästan en timme när jag gick upp och matade Vega för att sedan värma upp henne innan veterinärbeskitningen, observera att det var den enda svala promenaden på hela helgen. Vi fick en tidig lottning och startde redan i heat 4 tillsammans med en belgisk tik, Barahka Min al Asife. Vega gjorde ett mycket bra första lopp på bana 2. Tiken som Vega sprang med genade en del med det gjorde inte så mycket eftersom Vega då var tvungen att ta i från tårna för att hinna med och det gjorde hon verkligen jisses var snabb hon var. För loppet belönades hon med 233 poäng och låg efter det första loppet 6:a, gissa om pulsen blev ett par slag snabbare helt plötsligt.

När det var dax för lopp 2 som gick på bana 1, en betydligt kortare bana men den var mer teknisk och låg i backe så den var nog så jobbig. Mer än halva banan var dock utom synhåll så det var aningen svårt att se hur sprang men hon startade fint och gjorde ett fantastisk avslut, där hon kom riktigt tajt i de två sista kruvorna som tillsammans bildade ett u och sedan var det full fart upp för backen innan hon kastade sig över trasan och dödade den som mycket att jag fick ta hjälp av startern för att få loss henne. Dessutom sprang hon riktigt fint tillsammans med sin partner Badavie Always Be My Baby Sally som tävlade för Danmark.

För det sista loppet fick hon 244 poäng vilket gav en total poäng på 477 och en snitt poäng på 79.5 per domare. Detta ledde till att hon kom sjua (andra bästa svenska tik) precis bakom Ritzas Qhazada som hade samma slutpoäng som Vega men hon hade en poäng bättre i lopp 2 så med den ynka poängen knep Azza 6:e platsen och därmed den sista pallplatsen. Här ska nu erkännas att trots att jag var /är väldigt glad för Carin och Azzas skull så kändes det väldigt surt att missa pallen med så lite, men nu när allt har landat känns det fantastiskt att Vega slog över 20 av Europas bästa tikar (32 startande), speciellt med tanke på att hon skadade sig i Borlänge och att jag inte var söker på att hon skulle komma tillbaka i tid för EM. Sen skrämde hon mig en gång till genom att nio dagar innan EM göra illa knät, men som tur var det inte i närheten av så illa som det först verkade. Hon var i fantastiskt form, återhämtade sig väldigt fort efter loppen och var inte det minst stel på kvällen ell dagen efter och gav verkligen allt på fälten. Som vi har kämpat för att få henne dit och ett mycket stort tack går till Anna på Mälardalens hundcenter som hjälpt oss med träningsupplägg, massage och simning, hon har verkligen varit en klippa när dte gäller rehabliteringen efter Borlänge. TACK ANNA!!!

Helgen var som sagt fantastisk och nu laddar vi om för Sundsvall om lite drygt tre veckor och då hoppas vi på det sista certet, så håll tummarna.

Vilse

Började sent i dag så jag bestämde mig för att vi skulle ta en ordentlig långpromenad i skogen innan jobbet. Vi tog bilen och ut mot Flintsjön där jag och Vega har gått flera gånger både själva och med Madde och Amazon, men trots att man har promenerat där fler gånger än jag kan minnas så kan det tydligen gå tokigt. Vid klockan åtta började vår promenad och inte kunde jag tror då att vi inte skulle vara frame vid bilen förrän strax innan elva.

Efter att vi hade promenerat en stund kom vi ner till sjön där det för en gångs skull inte fanns några badgäster, fast å andra sidan vem badar så där tidigt. Här kom det mindre bra beslutet från min sida, eftersom vi hade gott om tid på oss så bestämde jag att vi kunde ta den lilla stigen tillbaka istället för att vända. Det var inte så klokt.

Efter att ha missat den lilla stigen som viker upp mot vägen och vi följt den andra lilla stigen som går längs sjön väldigt länge, nästan halvvägsrunt, så började tiden rinna ut och jag tog det ännu sämre beslutet att lämna stigen och hajka rakt över skogen i hopp om att komma ut på grusvägen igen. Ha! Hit kom vi i stället och vandrade runt i skogen utan att veta exakt var vi var i över en timme.

Under den tiden sprang, gick, travade hundarna om kring och fick en ordentlig genomgång av alla sina muskler på grund av den varierande terrängen. Jag kunde dock konstera att Hilda är lite mer laidback än Vega då hon tog det mellanvarven lugnare och inte toka runt fullt så mycket som Vega gjorde.

Efter att ha vandrat runt där i nästan en timme började jag inse att jag inte skulle hinna i tid till jobbet så fick jag lova att ringa och erkänna att jag var vilse. Men bara en stund senare hittade vi faktiskt en stig som en ledde till en väg. När vi kom ut på vägen inser jag att jag har gått runt och kommit tillbaka på den grusväg där vi gick ner till sjön, lite pinsamt.

Så här glada blev hundarna över att vi hittade rätt.

Efter denna sista tokrus som var det dax för en ordentligt nedvarvning och genomkoll av alla muskler. Och ja, jag kom för sent till jobbet. (ber om ursäkt för den mycket röriga layouten, kunde tydligen inte bättre)

Simning

I dag efter jobbet hälsade jag och tjejerna på Madde innan det var dax för oss att åka ut till Anna och simma. Hilda som inte riktigt är van vid så burdusa hundar som Amazon tyckte att hon till en början var mycket oförskämd, men lika illa som hon tyckte om Amazon, lika bra tyckte hon om barnen. Efter en stund kom du Hilda att inse att Amazon inte var fullt så farlig som hon såg ut, men samtidigt kan jag förstå att Hilda tyckte Amazon var fruktansvärt oförskämd när hon km rusande emot henne och skällde på henne. I Hildas värld var hon ett monster som troligtvis skulle äta upp henne och Amazons värld som Hilda en surtant som inte alls förstod hennes lekinvit, men som sagt när Amazon hade lugnat ner sig och inte längre propsade på bus och Hilda på tryggt avstånd kollat in henne så gick allt bra och vi kunde sitta där i trädgården och mysa allihopa.

Sen var det sim för Vegas del något som hon gärna tyckte att Hilda kunde få göra istället så till den milda grad att hon började knuffa henne mot mig när jag öppnade bakluckan. Fastväl i vattnet simmade Vega finare än hon gjort någon av gångerna hittills och jag var så stolt och även lite förvånad. Jag är verkligen skyldig Anna ett stort tack för all hjälp med Vega matchning till EM, så hoppas vi bara att det går bra om cirka två veckor. Att Vega ska spring i ett EM om mindre än två veckor har inte riktigt slagit men än tror jag och EM-febern har inte riktigt drabbat mig än, men den kommer väl.

Lövudden

Nu har vi kommit hem från årets utställningshelgen och vi fick dessutom med hos en liten bonus, underbara Hilda som jag ska få ha äran att ha hos mig i två veckor.

Vega och jag anlände till Lövudden och Katarinas husvagn på fredagkvällen, efter en lång dag på jobbet och en eländig morgon med stopp i avloppet. Men till slut satt vi i bilen och styrde kosan mot Västerås och Lövudden. Välframe blev det lite mingel och väldigt mycket prat.

På lördagen dömdes tikarna (bkl-vet.kl) av Karin Hedberg, knl Kashmani, hanar (bkl-vet.kl) av Lotta Brun, knl Caravan och övriga klasser av Saija Juutilainen, knl Wallaby. Dagen började med att Umer vann hanarnas bruksklass med CK och strax efter var det brukstikarnas konkurrensklass där Vega blev 3:a med CK slagen av sin mor som blev 2:a och Sheemara's Cadidjah Al Shama som vann. Kritiken som Vega fick var: Klassisk tik med utmärkta proportioner i huvud och kropp. Vackert huvud och uttryck. Goda vinklar fram med något väl sluttande mellanhänder. Lagomt sluttande kors och moderat, korrekt vinklat bakställ. I utmärkt muskelkondition. Lätta rörelser från sidan. Självklart var detta en kritik som jag var nöjd med och att hon dessutom blev uttagen att få vara med om att slåss i bästa rörselser och fantastiskt. Sen var det Hildas tur i championklassen som hon vann!!! I bästa tik blev hon sedan 2:a bakom den fina slätthårstiken Barakisch Qabli Advie från öppen klassen. Vilken dag, dessutom blev brosan Uno placerad även han med CK. Tänk att de alla blev placerade med CK och Hilda blev Bästa tik 2 och som inte det var nog så vara Hilda den sista hunden som blev bortplockad från Bästa rörelser. På kvällen sedan var det mera mingel på grillkvällen som vinthundsklubben anordnat.

Söndag gick även den bra för Vega, då vi återigen blev 3:a med CK i bruksklassen men denna gången var det N ch El-Adini Lainah och Caravan Wathaarah som slog oss. Kritiken som vi fick av Saija Juutilainen var följande: Mentalitet: typiskt. 4,5 år välformad tik med fina propotioner och linjer. Utmärkt benstomme. Långt feminint huvud med härligt uttryck. Bra bett och underkäke. Nosparti önskas mera utfyllt under ögonen. Fin lång svans. Välvinklad bak, för rak överarm, mellanhand. Fina långa tassar. Rör sig löst fram, annars rastypiskt steg. Välvisad. Även denna en bra kritik som jag blev väldigt nöjd med men mest glad blev jag nog över det lilla ordet välvisad, det har jag aldig fått annat än på inoff. alla raser utställningar och jag kan säga att det har inte varit lika glädjande då som att få det nu. Men Vega var som en dröm att visa idag, hon var på huget, glad och ville verkligen visa upp sig. Mamma Warda slog vi idag då hon hamnade på en reservplats. Umer hamnade även han på reservplats när han idag blev bedömd av Karin Hedberg och Uno fick en etta men blev oplacerad i den enorma öppenklassen för hanar.

I championklassen fick jag gå in och slåss mot Katarina och Hilda då jag fick visa Saris fina tik Samira (Int, Nord ch, Slc ch Khalils L'irq Al Lulu) när bedömningarna krockade för hennes del. Samira och jag kämpade på men vi kom "bara" fyra efter Katarina. Både Vega och Samira är lättvisade men de är helt annorlunda att visa, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som skiljer dem, men något är det och det både kul och kanske framför allt nyttigt att visa en annan hund.

Helgen var underbar och det fanns så mycket fina hundar och underbart gulliga valpar att titta på, de söta valparna nedan är Shams och Maja från Ritzas S-kull två bebisar som verkligen vann mitt hjärta. Sen inte var så kul att kliva halv sex på lördagmorgon för att hjälpa till att göra i ordning inför utställningen, kanske inte var höjdpunkten men å andra sidan när det är det mest negativa så ska man verkligen inte klaga och sen får man lite mer insikt i vilken jätteapprat det är att ordna en så stor utställning.











Sist men inte minst vill vi (jag och två trötta hundarna som sover i mitt knä) gratulera Ingela och Carina, Knl Al Wathba som blev BIR uppfödargrupp idag med sin fina släthårsgrupp. GRATTIS!!!


Fler bilder kommer snart.

Konditionsträning

I går fick jag för mig att jogga igen för första gången sedan vårruset, väl ute i elljusspåret blev det dock inte särskilt mycket jogga av. var har den stackars lilla kondis som jag skrapat ihop tagit vägen. Jag börjar misstänka att någon har stulit den, jag tror att det är samma person som stjäl den ena av mina strumpor i tvättstugan. Joggning blev det inte så mycket alltså men en rask promenad blev det i alla fall och det är väl bättre än ingenting.

I dag blev det istället för en elljusspåret en två timmar promenad i skogen där Vega kunde vara lösa mesta dels av tiden, men det märks att hon börjar bli äldre, det är inte lika mycket tokspring längre som det var när hon var unghund, nu vilar hon emellanåt, man skulle kunna säga att hon intervalltränar sig själv. Det är en duktigt hund jag har som läst på så bra om träning så att hon vet hur bra det är att intervall träna.

Imorgon står långpromenad med Madeleine och simning på schema och sen på torsdag blir det skogen igen. Jag måste säga att jag är imponerad över hur fort simningen har gett resultat, man ser för varje gång hur mycket mer hon orkar plaska i vattnet.

Sen i helgen är det äntligen dax Lövudden, med andra ord utställning hela helgen kan knappt bli bättre.

Bilderna är från vår promenad idag och jag måste verkligen skaffa en bättre kamera än mobilen.

På semestern får man ibland för sig att man ska klämma in så mycket som möljigt på så kort tid som möjligt, varför i hela fridens namn får man för sig det? Men ibland lyckas man allt blir mycket trevligt och inte ett dugg stressigt och så blev det denna vecka.


Efter onsdagen simpass, som gick sådär, så packade vi in oss i volvon och stryde kosan till Stora Mellösa och Katarina. Där vi fick träffa syrran och mamma och de andra vovarna och oj vad larvig Vega blir när hon kommer dit och hon förlitar sig helt på att Hilda ska lösa allt åt henne, det är tur att hon har systeryster.


Dagen efter åkte vi till Maria och hälsade på henne första gången sen hon flyttade ut till Hällabrottet. Jag är inte alls avundsjuk på hennes hus och stora trädgård, inte alls eller ja kanske lite. Vega och jag passade även på och träna lite medan Maria var hos frisören. Vi åkte ut till kapplöpningsbanan och deras utmärkta depå där vi efter uppvärmning i skuggan körde två explosiva starter. Jag la Vega ner i skuggan och gick cirka 75 meter och kallade sedan in henne, och kom det gjorde hon in a flash så att säga. Efter nedvarvning och syreväxling åkte tillsammans med Maria ut till Hällabrottet igen och satt i deras trädgård och snackade skit.


På vägen hem var det sedan prefekt, ljust, svalt och typ ingen trafik kan det bli bättre när man kör bil?


På fredagen var det dax för mer sim och oj vad duktig hon var denna gång. Hon kämpade på så bra i vattnet och jag blev så stolt över min lilla flicka som nästan inte alls slog med frambenen. Mattes duktiga hund!!!


Senare på kvällen hämtade vi Katarina och Elsa som jag skulle gå tillsammans med på World Dog Show i sthlm. Bedömningssystemet var lite annorlunda än man är van vid men med hjälp av Ingela fick jag något så där pelj på det hela. Tack Ingela. Det var trevligt och komma dit och titta på jippot och träffa folk. Särskilt mycket shoppande blev det dock inte, men möjligheterna fanns, men det blev i alla fall recoverfood till Vega till efter lopp, men det var också det enda. BIR på saluki blev Myran, Amiyat Ants in the Pants. Grattis!!!


Idag ligger konditionsträning på schema samt middag med Kattis och Jarmo och i morgon börjar den grymma verklighet, det vill säga jag börjar jobba igen.

Kolla i in min snygga väska son jag köpt.