Hälta, jobb och lite annat

Ja, ni läste rätt, det står hälta. Vega är halt, igen... Hon har gjort illa sporren så vi har behövt operera bort klospetsen, så står hon återigen på vila. Känns riktigt sugit, men det är ju åtminstone inte allvarligt så vi finner står tröst i det.



Börjat jobba har jag också gjort det kändes väl sådär om ska vara riktigt ärlig, hade gärna fortsatt gå hemma och mysa med hundarna. Morgonrutinerna har blivit något bättre, det är inga hundar som skriker längre, men ingen av dem vill gå och när klockan ringer vänder de på sig båda två och sover ännu djupare, så jag får helt enkelt släppa ur sängen. Vilket är ganska så svårt när man själv är en zombie.



Annars lallar livet på som det brukar när man har ett lite monster, strumporna är antingen våta (kisspölarna), fulla av hål (monstertänder) eller borta. Men mest av allt är det mysigt.

Och faster har jag blivit till världens sötaste Tilda.

Nashiras nya favoritplats! Undra hur hon ska göra när hon blir större.

Vega har bäddat i soffan

Mina fantastiska hundar!

Jag har världens bästa hundar, bara att konstatera än en gång. Min underbara snälla Vega som har en ängels tålamod med lilla Nashira är värd en puss bara för det. I går fick hon sin belöning för att hon varit så tålmodig och accepterat koppeltvånget så länge, hon fick vara lös! Efter en uppvärmning som följde alla konstens regler släppte jag henne lös med hjärtat i halsgropen. Usch vad nervös jag vad över att hon skulle göra illa sig men i stället så travade hon bort några meter och stod där och tittade på mig, det tog henne några minuter innan hon fattade att hon kunde springa. När hon sen började springa, ja då sprang som vinden, och jag skäms lite över att erkänna det men tårarna var nära, att se Vega springa igen var underbart. Efter 1 min och 40 sekunder var hon färdig och ville bara ha godis, så kopplade jag upp henne och lät Nashira var lös under delar av Vegas nedvarvning. Jag har nog aldrig stirrat så intensivt på en hunds ben som jag gjorde under nedvarvningen. Tänk om hon hade överansträngt och gjort illa en muskel, men hon gick där så nöjd så och tigde godis. Hemma blev sen mjuk massage och streching. Jag tror att både hon och jag nöjt lika mycket av den, Nashira däremot som fick burträna under tiden tyckte att den sög.

Idag sen var det simning hos Anna på schemat och självklart var Nashira med, jag var ju tvungen att visa upp henne. Det märktes tydligt att Vega mår så mycket bättre för hon tyckte att det var så otroligt mycket roligare att komma till Anna. Det var underbart att se, även om Vega försökte få massage istället stället för sim genom att traska in till massagerummet. Men sim blev det och under tiden sprang Nashira runt i simmet, efter ett par varv runt bassängen kom hon upp på rampen och till allas förvåning hoppade hon rakt i poolen och började simma, tyvärr simmande hon mot Vega, som inte flyttade på sig och därmed höll på att dränka Nashira. Naturligtvis fiskade jag upp henne och snälla Lotta torkade av henne så att jag kunde fortsätta fokusera på Vega. Man skulle kunna tror att denna upplevelse borde ha skrämt Nashira för poolen för all framtid men så var verkligen inte fallet utan istället sprang hon fortfarande runt poolen om än lite arg för att hon var blöt. Och det dröjde inte länge förrän hon var upp rampen igen, men hon hoppade dock inte i poolen, även om hon var rejält nyfiken på vad Vega höll på med. Och hur skötte sig Vega då? Jo, hon simmade som fisk eller ja som en fisk med lite dålig teknik, men Vegas teknik vara faktisk riktig bra för att vara hund.

Så i dag var en dag att glädjas åt mina underbara hundar, min fina Vega som nu inte bara är frisk nu utan på väg att bli återställd till forna skick och min lilla Vessla som är så tuff och modig.

Tröttmössor

Här hemma i vårt hushåll finns det tre stycken mycket morgontrötta tröttmössor, så när klockan ringde klockan 6 i måndagsmorse höll vi alla på att dö av en hjärtattack. Tack gode gud för snoozeknappen! När jag till slut orkade sätta mig upp (tog ca 30 min minuter), så blev det kaos och vi blev alla klarvakna. Nashira som nu insåg att vi skulle gå upp kilade in under täcket i ett försöka att slippa gå ur sängen, men där låg tant Vega som inte bara är sjukt morgontrött utan också har norra i europas sämsta morgonhumör, så när en liten valp kommer in ilandes under täcket så blev resultatet ett avgrundsvrål och som sen avlöstes av ett illvrål utan dess like av Nashira som trodde att hon skulle dö av ren skräck. John Blund som normalt brukar dröja kvar i min kropp fram till klockan 10, skrämdes nu ögonblicken därifrån, misstänker även att resten huset vaknade.

Detta kaos upprepande i morse när det skulle komma några nissar och kolla på elementen, man kan ju tycka att någon av skulle ha lärt sig måndagens kaos och gjort något för att förhindra det, men NEJ! Jag, supertrött utan reflexer och Nashira, in under täcket för att möta monstert. Blir skitkul när jag börjar jobba igen om lite drygt en vecka. Ska jag ha någonstans att bo i framtiden, måste jag nog lösa morgonrutinerna på något sätt som inte resulterar i hundskrik.

Skogen

Idag tog vi med oss Morris och Nashira till skogen där de fick busa massor. Vi passade även på att filma hundarna när de travade, det gick så där kan nog skylla på både handlern och kameramannen. Tyvärr tog vi fram Morris i ett alldeles för fort tempo så på filmen såg det ut som om han var med i en gammal stumfilm. Men liten snutt på Nashira var okej.


I förrgår var vi och hälsade på Jenny med Tea och Khira, och det visade sig vara ett riktigt lyckoskott. Nashira hittade nämligen ett ben ho Jenny som hon tyckte väldigt mycket om och snälla lät oss ta med det hem, så igår när Nashira skulle vara själv hemma så fick hon benet och hör och häpna, hon var tyst hela tiden. så numera får hon bara ha benet när hon är ensam eller ligger i buren tills det att vi hittar flera såna ben.

I helgen har vi varit hos pappa och fixat en pyspunka på ett av mina bildäck, så då passade vi även på att svänga förbi Katarina, både på hem- och tillbakavägen. Även om Nashira tyckte att det var väldigt kul att träffa sina syrror igen så var det inte ömsesidigt, de tyckte att hon var lite väl intensiv och bossig. Med Katarinas hjälp försökte jag även att få till en uppställningsbild på lilla Vesslan och det gick väl så där. Vesslan har förresten blivit ett av hennes nya smeknamn, då hon är både snabb, smidig och ibland argsint som en liten vessla.