söndag 22 november 2009

Hej och hå vad tiden har gått. Hundmässigt har det har varit en riktigt bra höst. Höjdpunkterna var semestern uppe i Dalarna och inkallningskursen.

Semestern var så underbar. Att kunna ha hundarna lösa och bara njuta av naturen i en hela vecka. Varken jag eller Madde hade någon lust att åka hem kan jag meddela och jag ser fram emot nästa resa som förhoppningsvis blir nästa höst eller kanske redan i påsk. Bilder finns i galleriet.

Inkallningskursen hos Anna på Canis Hundskola Sörmland är helt utan tvekan den kurs som gett mig mest när det hundträning och jag ska helt klart gå en någon mer kurs hos Anna, helst skulle jag vilja gå minst två, en agilitykurs med Nashira och en grundfärdighetskurs med Vega, men vi får se vad pengarna räcker till nu när jag ska plugga på deltid. På kursen har jag fått lära mig betydligt mer om klickerträning och jag har även blivit bättre på det, jag har fortfarande låångt kvar innan jag nått mitt mål men nu har jag hitta en träningsstil som passar både mig och hundarna, speciellt Nashira. Genom kursen har jag fått en betydligt bättre inkallning på båda även om den innan inte var katastrofal på någon av dem innan, jag har också en betydligt bättre kontakt med båda och jag framför allt fått ett par underbara träningskamrater som jag nu tränar med en gång i veckan. Att äntligen ha en träningsgrupp och en som dessutom delar ens idé om hur hundträning ska gå till är helt underbart. Tillsammans har vi en träningslogg om man vill gå in och läsa om vår hundträning.

Det har varit lite sparsmakat med utställningar under hösten då jag har piroriterat hundträningen istället och så lär det nog bli i vår med. Men två stycken har vi varit på en inoff rasspecial i Lekåsa och off vinthundsklubbs utställning och resultaten har varit lite varierade, roligast var Vega placering med CK i Hågelby och Nashiras vinst tillsammans med Morris i bästa par klassen i Lekåsa, även om konkurrensen inte var den hårdaste i parklassen men det väldigt kul att äntligen debutera där. För alla resultaten se hundarna respektive resultatsida.

Sen har Nashira deltagit sitt första LC, förvisso inoff då hon inte har åldern för licensen än. Det var på Bråvikens KM och Nashira vann sin klass av olicenserade salukisarna, jag blev oerhört glad, speciellt då det var första gången som hon sprang en hel bana, andra gången hon sprang totalt, så nu ser vi fram emot våren och möjligheten till att ta licensen. Även Vega var med och sprang på KM och det var verkligen underbart att se även om loppet var långt ifrån det bästa hon gjort men med tanke på att det här var första gången hon sprang sen hon blev sjuk i erlichas så spelar det verkligen ingen roll. Det svårt att tänkas sig att för ett år sen så trodde jag att Vega skulle dö inom ett år. Den 19:e december 2008 var verkligen en helt underbar dag, då diagonsen erlichas äntligen kom plus att det var då som jag hämtade Nashira, precis som hennes namn säger så kom hon med goda nyheter.

Nu har vi semester från det mesta utom hundträning både mental och fysisk och en massa mys i soffan.

tisdag 22 september 2009

Klapp på axeln

I dag var matte duktig, inte nog med att jag faktiskt följde min träningsplan så la jag av när det gick bra och tränade inte tills de tröttnade, något jag har en oförskämd förmåga att jag göra. Men som sagt idag var jag duktig.

Först ut på klubben var Nashira. På hennes schema stod lek, lek och lek (plus ev. handtarget). Hon var inte alls med på att leka, men efter en stund fick jag i gång henne, YES! Nashira leker mer än gärna hemma (och i ringen) men hon är väldigt svår att belöna med lek och jag skulle verkligen vilja få till det då det är en så himla bra belöning, speciellt när man vill dra upp dem lite. I dag började jag med läderremmen och fick faktiskt i gång henne rejält. När hon var riktigt uppe i varv, tog jag undan remmen med jämna mellanrum och presenterade en handen och när hon nuddade den med nosen så kom remmen fram igen. Efter några upprepningar av detta la jag in kaninen och körde växelvis med dem båda. När hon var helt galen i sin leksaker kastade jag i väg en av dem för att se om hon tog den och vad skulle hända då skulle hon springa i väg med dem eller skulle hon komma och inbjuda till mera lek. Till min stora glädje kom hon tillbaka med leksaken och inbjöd till mer lek, så vi repeterade detta ytterligare en gång och sen var det bilen som gällde för min duktiga lilla tjej.

Sen var det Vegas tur som inte alls hade lust i dag, så leksaker var bara att glömma. Men efter en hel del lek med köttbullarna så kom hon i gång lite och då trände vi planenligt på läggande och handtargeten. Läggande kör vi nu i två olika delar som jag hoppas att jag ska kunna foga ihop till en enhet. Den första delen var den som jag tränade inne i går. I dag var det den andra fasen, där jag får henne att från rörelse att gå ner i läggande. Eftersom läggandet går bättre när jag tar det framifrån, så backade jag nu (en trippande rörelse som får henne lite mer arlert) och när hon kom snyggt emot mig med bra kontakt stannade jag och sa ligg i samma ögonblick. Funkade så himla bra, nästa steg är att få henne att lägga sig ner trots att jag fortsätter bakåt. Efter detta körde vi några mycket korta inkallningar med handtarget och hon tog targeten varje gång!!!

Sen var det dax för skogen och lite lättare lösspringpass. Vi hittade en jättemysig myrmark (tyvärr var den alldeles torrlagd på grund av den bristen på regn som råder) där hundarna hoppade runt, super för rygg och bakställ. Medan vi var i skogen körde vi flera inkallningar som alla resulterade i att de kom och att de dessutom avslutade med en nosdutt i handen. Vega gjorde det med större självklarhet än Nashira men vi ska jobba på det. Ute i skogen hittade Nashira även en pinne som hon började leka med, då stal jag helt sonika pinne och lekte med henne och pinnen. syftet var att gör det roligt att leka med mig och inte ensam.

En så himla bra träningsdag i dag och framför allt är jag väldigt nöjd med mig själv idag, inte så mycket saker som jag behöver skriva upp på mitt eget konto. Vi har fortfarande innepasset kvar och det ska jag ta om de små sötnosarna vaknar till liv någon gång i kväll, för nu sover de som stockar på varsin sida om mig.

I morgon ser träningsupplägget som följer
Mälardalenshundcenter
Vega - simning
Nashira - lek på parkeringen
Hemma
Vega - läggande och position
Nashira - handtarget i olika variationer.

På torsdag är det klubben igen och på fredag vila för både kropp och knop då vi åker upp till min mormor och morfars fäbovallsstuga.

måndag 21 september 2009

Söta hundar skulle vara förbjudet.

I dag var det kurstillfälle två på inkallningskursen. Nu har ju Nashira löpt färdigt så nu fick även hon vara med kursen och idag fick hon verkligen jobba eftersom vi bara var två hundar. Vi började med en störningsövning som gick ut på att hundarna skulle välja bort något för att få belöningen. Det gick riktigt bra, medan övningen efter gick mindre bra. Det var en övning med handtarget och den gick så där. Först skulle vi köra några handtarget mot bara oss själva och sen hade medhjälpare så att hunden skulle gå mellan de olika människorna och deras handtarget. Det var här det blev tokigt, men det får jag helt skriva upp på mitt konto eftersom jag belönade helt fel beteenden. Läxa nummer ett: Man kan inte belöna hunden bara för att den är söt om den bjuder fel beteende om man vill att den ska bjuda rätt beteende. Torde ju vara ganska enkelt, men ack var svårt det är när man har en så söt hund.

Sen var Nashira så trött att hon fick vila och Vega fick komma ut ur bilen och hänga med på resten. Den sista övning påminde väldigt mycket om den första och det man kan konstera är att Vega är mycket lättare att belöna eftersom hon tycker att det är lite kul att leka med sin matte. Nashira kan också tycka att lek kan vara kul, men inte var som helst och absolut inte hur som helst. Så läxa nummer två: Lära mig och Nashira att leka tillsammans i flera olika miljöer. Så nu ska jag sätta mig och fundera på hur jag ska lösa detta på ett bra sätt. Först måste vi hitta sånt som hon tycker om att leka med här hemma och sen flytta det utåt. Jag blir lite irreterad på mig själv för att jag inte jobbat mer med leken på Nashira, med Vega jobbade så väldigt mycket mer med leken. Men ingenting är försent att reparera sägs det så vi ska kämpa på.

När vi kom hem så körde jag lite med Vega. Vi tränade på lägganden. Som det har varit så har hon bara kunnat lägga sig framför mig, har jag sagt ligg när hon sitter i fotposition har ingenting hänt. Nu körde jag en massa läggande och jobbade mig från att vara framifrån till att till slut (mycket långsamt och succesivt) stå bredvid henne. Fungerade utmärkt!

Så i morgon ser träningen ut så här:
På klubben
Vega - lägganden, lek med sak och handtarget.
Nashira - lek, lek och lek plus handtarget.
Hemma
Vega - rep. av läggande och handtarget.
Nashira - lek med ny leksak och ev. handtarget om orken finns
Skogen
Matte - bara ropa när jag vet att de kommer och belöna varje gång samt att jobba bort handsignalen för stopp.

Sen har vi också fått en hel del läxor med oss från kursen, mer om dessa när jag fått till lite av mina två första egna läxor.

I helgen har vi också varit på utställning och det gick riktigt bra, det märks att ringträningen har hjälpt. Det som vi har kvar att jobba på är hon ska kunna röra sig med attityd (helst med svansen nere, men om inte det går så får vi jobba bort den sen), lägga tyngden på fronten när hon står och sist men inte minst att inte förlora sin hållning när domaren går igenom henne. Sen på långt sikt vill jag också jobba med att hon ska ställa sig rätt med tassarna mer på egen hand så att jag slipper flytta på så många tassar.

Vi var också och hälsade på Katarina i helgen och oj vad kul det är att se Pikku och Nashira leka i hop, de leker på lite mer lika vilkor än Nashira och Morris, eftersom de är jämn stora och jämn snabba, så är inte riktigt fallet när det gäller Morris och Nashira, Morris är så mycket större och starkare och hon är så mycket snabbare, så leken blir lite mera ojämnlik.

måndag 14 september 2009

Handtarget

I dag var det så himla kul att träna hund, precis innan jag svängde in på klubben och upptäckte att jag glömt köttbullarna på diskbänken hemma (fick låna korv), ringde jag i förtvilan till Christine och frågade hur jag skulle få till mina handtargets. Nashira vill så gärna med verkar glömma bort vad det är hon ska göra mellan varje pass så hon kör igenom hela verktygslådan i stället och Vega, hon har tyckte att jag är konstig. Innan vi fick i läxa att fixa till det har med handtarget så har en öppen handflata varit signal för stopp, vilket är en signal som bara Vega har fattat (så Nashira är inte lika "förstörd") så hon tycker nog att det är lite konstigt att hon nu ska dutta sin nos i min hand. Men eftersom jag ser vinningen av att få till det här med handtarget vill jag gärna lära om, men Vega har inte varit lika pigg på att lära om. Men i dag hade vi ett så bra träningspass på klubben att jag inte ville åka hem.

Först var det ringträning för Nashira och den gick riktigt bra även om hon halvvägs in i den kom på att en dvärgpudel var ett utmärkt byte. Hon var glad och yster som aldrig för, hormoner börjar med andra ord äntligen att lägga sig. Hon fick öva på att visa sina tänder för alla herrar som var där och stod så fint så. Det vi (läs jag) behöver öva på nu är att hon ska få sina fötter lite snabbare på plats och få ner svansen när hon travar. Just nu pekar den högt, högt i det blå, men det är en långt senare fråga. I en paus körde jag på prov en handtarget och och gissa om jag blev glad när nosen hittade dit på en gång, med störning och allt. Men mest nöjd är nog att jag avslutade innan orken var helt slut, jag märkte att det blev mer bus och mindre koncentration och då var jag en duktig kicka och belönande henne rejält när hon sprang riktigt fint och gick sedan till bilen och byte hund.

På så viss fick även Vega lite ringträning. Men det var efter den, då det blev riktigt kul. Vi körde lite fritt följ och jag lyckades hålla tajming även här och lyckades belöna henne innan hon belönande sig genom att springa fjorton varv på plan. Sen efter det tränande vi på läggande vid sidan och där har vi kört fast lite skulle behöva lite hjälp. Framför mig så kan hon ligg väldigt bra men vid min sida så förstår hon inte längre ordet ligg. Har ni några tips??? Snälla dela med er.

Men det riktigt euroforiska ögonblicket kom när jag av rent slarv satt fram min handflata framför henne och PANG! där satt hennes nos mitt i min handflata. Så vi körde några repetioner och det gick himla bra, med störning och allt. Men här var jag inte lika bra på att läsa av min hund och körde för länge så hon förlorade glimten i ögat. Jag blir så ledsen på mig själv varför gör jag så mot min träning, jag vet ju vad kostar i lust nästa gång. Jag behöver träningssällskap så jag får lite andra ögon på min träning. Dessutom skulle jag behöva lite hjälp med lydnaden eftersom jag kör fast ibland och där skulle de där ögonen vara bra. Skulle vara kul att gå en ny lydnadskurs med Vega, men nästa kurs på tur är faktiskt en agilitykurs för Nashira för lydnadsklass 1 kan jag nog lösa med lite vilja, läsning och träningssällskap, om inte annat får jag försöka, för med röntgen av Nashiras leder, en agilitykurs och lite simning så tillåter inte budgeten en lydnadskurs just nu. Till våren kanske.

söndag 13 september 2009

Inkallningskursen

I måndags var första tillfället på inkallningskursen och det satte en hel del tankar i huvudet på mig och på Vega med gissar jag, hon fick nämligen vara stand-in för Nashira eftersom lillvesslan löpte. Första tillfället handlade om inlärningsvägen i klickerträningen och hur vi omsätter den i praktiken, detta blir självklart något som vi kommer att få fortsätta med genom hela kursen och långt efter den också. Till nästa tillfälle har vi fått en del läxor, bland annat att lära in en handtarget, vilket innebär att de ska dutta med sin nos på handen (i mitt fall handflatan). Detta har varit lite knölare att lära in än jag trodde, vilket troligtvis beror på att min tajmning inte är den bästa. Så det är nog min största läxa att öva upp min tajmning med klickern. Jag har alltid haft lite dålig koordination, så nu ska jag försöka göra något åt den. Jag har fått några bra tips via Canis klickerskola (som är en gratis webkurs på sju dagar) men jag har också tagit med mig klickern till jobbet och klickat på barnen. Naturligtvis har jag inte klickat in barnen utan snarare har jag under deras fria lek bestämt mig för att visst beteende hos barnen ska generera i att jag klickar.

Andra läxor vi fick vara att lista våra hundars favoritbelöningar, en övning som jag tror jag har fått göra på nästa alla kurser jag gått men har det gjort mig mer kreativ när det gäller att använda dem? Nix. Lika tråkig som alltid kommer jag med min köttbulle eller lektrasa. Skärpning!

Vegas belöningar (enligt vad jag tror)
  1. Springa efter Luren
  2. Jaga katter
  3. Springa i allmänhet
  4. Chrille (hundvaktens sambo)
  5. Andra människor hon tycker om (Katarina, Madde, Pappa m.fl.)
  6. Kaninskinn
  7. Godis (kyckling, pannkakor, köttbullar, korv)
  8. Torrt godis (Magnusson, Axess i princip allt vete baserat)
  9. Lädertrasan
  10. Gos med matte (när hon får klättra upp mina axlar och kramas)

Nashiras belöningar

  1. Fåglar
  2. Katter
  3. Springa
  4. Jaga annat som rör sig
  5. Brorsan Morris
  6. Hälsa på människor som hon tycker om
  7. Hälsa på andra hundar som hon tycker om
  8. Kaninskinn
  9. Kyckling (och strax efter köttbullar)
  10. Kaninen med pip

Vi ska också belöna våra hundar VARJE gång de kommer i spontant till oss och det ser jag redan resultat av. Hundarna har börjat att se mig som en belöningsmaskin vilket gör att de kommer in mycket oftare och kollar läget plus att de håller sig närmre. Bästa beviset på att de funkar fick jag i går när jag var i skog som var full av både fiskare och svampplockare och jag lyckades hindra dem från att springa fram till varenda en av dem. Så stolt. Nashira brukar visserligen inte springa ända fram men hon har inga problem med att ställa sig och skälla på människor i skogen, men även det lyckades jag förhindra, för här var tajmningen mer perfekt jag lyckades fånga deras intresse innan de andra människorna blev för intressanta. Men ute i skogen tampas jag också med den i mitt fall den svåraste läxan: ATT INTE KALLA NÄR JAG INTE TROR ATT DE KOMMER SVARA PÅ INKALLNINGEN. Jisses att det ska vara så svårt att hålla käften.

Den sista läxan är att hitta minst sex situationer där hunden måste be lov för att få någonting. Här är min sex (tog bara sex till en början för att jag ska komma ihåg att vara konsekvent vid varje tillfälle.

  1. Vid maten
  2. Innan de hoppar ut ur bilen (extra viktigt nu medan jag väntar på mina grindar)
  3. Innan de springer in i lägenheten
  4. Innan vi går ut genom dörren
  5. Innan de får hälsa på folk ute
  6. Innan de får komma ut ur buren

Hit ska sen läggas innan jag dumpar av dem hos Madde.

Om en vecka är nästa kurstillfälle och jag ser framemot det väldigt mycket. Med veckan fullpackad så lär nog tiden gå fort. På måndag är det ringträning, tisdag kondition och koordinationspass, onsdag är det simning för Vega, torsdag träning på klubben fredag vila och baddag och slutning är det utställning för Nashira på lördag och på söndag styr vi bilen till Katarina för bus med syrran. Så som sagt en fullpackad vecka med en massa skoj.

söndag 30 augusti 2009

Träning och kurs.

Lilla vesslan har blivit stora tjejen när hon 10 månader och sex dagar gammal började löpa, tajmningen kunde ha varit bättre men det kan den väl alltid. Men den här gången var det nästan olämpligt dålig tajmning då vi har kommit i gång med ringträning på Strängnäs lokala kennelklubb och ska påbörja en inkallningskurs på Mälardalens hundcenter. Positivt är ju dock att jag har två hundar så Nashira är utbyttbar, en stund i alla fall.

Ringträningen förra veckan gick riktigt bra så det är lite synd att vi inte kan fortsätta, men något tillfälle till ska vi hinna med efter löpet och innan de är slut. Tyvärr så krockar den med inkallningskursen så det gör att ytterligare några ringträningstillfällen försvinner. Varför har man lagt allt kul på måndagar? Är det för att måndagar i övrigt är så urtråkiga? Hur som helst ser vi (jag) väldigt mycket fram emot inkallningskursen, känner att jag behöver boost inom hundträniningen. Som förbereddelse inför kursen har kört stenhårt med klickern, dels för att Nashira ska vara ordentligt inklickad och dels för att min tajmning ska bli bättre.

Annat som ligger framför oss är semesterresan upp till stugan tillsammans med Madde och ungarna, där hundarna kommer att kunna springa lösa hela dagarna (tur att hon har löpt färdigt då!), Svenska salukiringens utställning i Lekåsa och sen raskonfereransen. Hur jag gör med Stora Stockholm har jag ännu inte bestämt. Sen blir det eventuellt någon inoff alla raser utställning för Nashiras del som övning.

torsdag 6 augusti 2009

Simning

I går var vi (jag och Madde) i väg och simmade våra hundar, vilket börjar bli standard ett par gånger i veckan, det är verkligen toppen för hundarna. Denna gång fick även jag bada då jag tänkte att jag skulle hjälpa Nashira lite på traven. Förra gången vi var i väg blev hon nog lite skrämd när hon för rakt ut i det mörka vattnet, så tanken var att jag skulle finnas där till hands och stötta henne lite. Det vore ju så synd om min lilla glada vattendjur blev rädd för vatten även i fortsättningen. Min plan fungerade för en gångs skull utmärkt, lilla vesslan simmade hur bra som helst med en mycket god teknik, även om hon var lite lat med bakbenen. Efter det var det Cyrus tur som inte alls förstår vitsen med att man ska behöva ska behöva simma, men vi ska nog övertala honom också. Sen var det Vega, som avskyr det men simmar så duktigt så och nu när matte stod i vattnet så simmade hon än bättre än vanligt och slutligen var det Morris tur som är nog den bästa och gladaste simmaren.

Vad ska vi ta oss till när vattnet börjar bli kallt igen? Visserligen kan vi simma inomhus i pool, men det knöligare och dyrare, så det lär ju inte bli ett par gånger i veckan, kanske inte ens varje vecka. Vad värre är att efter oktober vet jag inte ens var vi kan simma någonstans eftersom vår fantastiska Anna meddelat mig att hon inte kommer ha kvar simmet. Känns inte alls kul. Något ska vi väl komma på, men just nu känns det bara tråkigt. Det är mycket tack vare Anna som Vega är i så fin form som är i, även om det självklart är en bit kvar.

måndag 27 juli 2009

Lövudden

Då var årets upplaga av Lövudden avklarad och på det hela taget får man väl vara nöjd, även om det är en känsla som jag har ganska svårt att ta till mig. Men det mesta flöt på och alla hundar blev bedömda, så känsla av nöjd får lov att infinna sig. Förrutom nöjd är jag dessutom riktigt trött, att vara medarrangör på en utställning med 218 hundar anmälda är ansträngande både fysiskt och psysiskt så i dag har jag inte gjort något annat än sovit.

För hundarna blev det minst sagt blandade resulatat. Höjdpunkten var Vega i bruklassen på lördagen, då vi länge fick springa först i ringen i konkurrensen det var knappt att jag kunde tror det, jag sprang på små rosa moln, det gjorde dock inte Vega som blev segare och segare för varje varv. Men till sist blev slagna av Hisilome's Halawa, som sedan gick och blev BIS. Grattis Mary-Ann och Halawa! I juniorklasserna debuterade Nashira och fyra av hennes syskon i officiell klass. Bäst gick det för Nillah som blev 2:a med CK båda dagarna och för Morris som placerades sig båda dagarna. På lördagen fick Nashira, Pikku och Myrrah varsin slätetta i den stora klassen och på söndagen blev Pikku fjärde placerad med Nashira fick en tvåa. Inte så kul dock, hade gärna klarat med utan tvåan då den beroende mycket på att hon fånade sig så mycket i ringen att domaren inte ens kunde ta henne. Såna dumheter! Så fort vi klev över ringbandet förvandlades hon från glad och sprallig hund till rädd stackare, så nu ska hon in garderoben till hon lärt sig uppföra sig, lite grann i alla fall. På söndagen fick Vega en slätetta. Kritkerna finns att läsa under resultat och hela reslutatlistan finns på Salukiringens hemsida

På hela taget var den mycket trevligt, även om jag just nu är ganska glad över att vara hemma igen.

Och inte att förglömma så nu Åker utökas med ytterligare en saluki den underbara Xass Farah Cyrus, som har flyttat hem till min vän och tillika dagmatte. Så nu bor det hela 9 salukisar i Strängnäs kommun om jag inte räknat fel.

tisdag 14 juli 2009

Juni och lite juli

Tänkte någonstans att min juni och juli skulle bli mindre häktiskt än men ack vad jag bedrog mig, men nu har jag i alla fall semester och om bara två veckor har Lövudden varit och förhoppningsvis varit en succé, så livet börjar varva ner sig lite grann.

Vega debuterade på sin första utställning på ett helt år förra helgen. Hon blev tvåa i bruksklassen med CK, precis som förra gången vi ställde för Lena Stålhandske och precis som förra gången var det Kashmanis Vasilissa som knep första platsen. I övrigt är det bra med Vega, hon är inte den kondition som jag är van att se henne, men jobbar sakta men säkert framåt. Vill inte ha några fler skador nu så vi skyndar långsamt så att vi inte stressar för mycket. Hon har dock blivit lite mer svår motionerad. Förr sprang och sprang och sprang hon i skogen, ja över allt egentligen, nu är hon lite mer tant och tar i liten runda, men mest av tiden så travar hon lite framför eller bredvid mig och tigger godis. Om detta har med att göra att hon blivit äldre eller om det är sviterna av erlichasen eller om det har med göra att orken inte är som den brukar vara, men det är inte det viktiga utan det viktiga är hon har blivit frisk.

Nashira hon just nu inne i en spökålder och det är framför allt karlar som skrämmer henne. Lite (läs ganska mycket) av detta är mitt fel, då jag kunde har varit mer aktiv på socialträningen, vi har nog varit lite mycket ensamvargar på sistone. Annars lallar det på med henne, hon är en härlig positiv tjej, men som nu har avvecklat sina öron lite (på väg in tonåren). Hon varit på utställning två gånger sen sist (Österbybruk och Alfta) och vi har kommit därifrån med två trevliga kritiker och placeringar. På Lövudden debuterar hon i juniorklassen och det hoppas vi ska bra, men skulle ljuga om jag sa att inte jag kommer att sakna valpklassen.

Vi har även planerat in en semstervecka i höst då vi ska åka till stugan uppe Dalarna, det blir jag och Madde och hennes barn som åker tillsammans med hundarna. Det ska bli så kul och så skönt, massor av spring hela dagarna utan att man behöver vara rädd för vägar eller någonting och det bästa av allt älgjakten har inte hunnit börja än så vi behöver inte vara rädd för jägarna heller.

fredag 22 maj 2009

Maj

Majmånad är alltid lite knasig känns det som, på jobbet har vi alla, pedagoger som barn slitit med att avsluta vårt vattenprojektet, men ack vilket bra avslut det blev; en superfin bok och en underbar vernissage dit föräldrar och övriga anhöriga var inbjuda.

Med hundarna har det också varit halvgalet, men allting verkar har vänt i allafall. Vega simmar en gång i veckan och för varje vecka blir hon starkare och starkare och det är en fröjd att se, vi börjar nu mycket försiktigt att planera för comebacken.

Nashira hon utvecklas mer och mer för varje dag och lagom när vi fått bort ett hyss så kommer hon på ett nytt, det senaste är att öppna skåpluckan i till soparna och smaka lite på dem samt att hoppa HÖGT upp i bokhyllan och boxas med böckerna. Tror hon ska få byta smeknamn från Vesslan till Emil. Men samtidigt är hon en glad liten tjej som gärna anstränger sig för godisbit så det finns hopp för henne.

Imorgon är det Österbybruk som gäller så håll tummarna.

torsdag 30 april 2009

Hemsidan

Då var hemsida upplagd (www.nashira.se ) upplagd, inte färdig dock. Finns en hel krav på den att göra och det kommer att ske eftersom jag har tid att sitta och lär mig hur man gör.

Ett stort tack till alla er fotografer som, tagit så vackra bilder på mina fina hundar, det är mycket tack vare er som hemsidan är så fin som den är. TACK, TACK, TACK!!!

lördag 11 april 2009

Annelie och Elvira på besök.



I går var fröken fotograf aka Annelie på besök med sin vita lilla virvelvind aka Elvira. Efter att vi hämtat upp dem vid tåget åkte vi ut till mitt och hundarnas stora smultronstället, kohagen. Där hundarna fick leka och busa och Annelie tog en massa bilder, de finns att beskåda på Annelies sida. Efter bus och stoj så åkte vi hem till mig och umgick samt lagade lite mat.

Annelie tog även en gruppbild, som helt klart inbjuder till Brasses lek en ska bort kan ni gissa vilken?

torsdag 9 april 2009

Pikku på besök

Den här veckan har jag har den fantastiska Pikku eller Piccolina som hon heter här hos oss. Hon och Nashira är förvisso så pass lika att du inte har några problem att förstå att de är kullsyskon, men de är också väldigt olika. Medan Nashira är vild, galen och framåt så är Pikku lugn, sansad och lite blyg. Älskar ju min vilda vessla men visst är det lite skönt med en lugnare valp. Att hon är lugn betyder dock inte att hon är kolli, nej då det hon som röjer upp hundarna inne, mina har precis börjat lära sig att man inte får leka inne.

Förra helgen var vi inne i storstan igen och hälsade på Annelie och Billy och fick lite kort tagna. Tyvärr var inte vädret det bästa men bra bilder blev det ändå, tycker jag i allafall, Herr fotograf var mer skeptisk. Tycker själv speciellt mycket om den här bilden på Vega.








Har även varit och hälsat på min brorsdotter Tilda som enligt sin farfar är Färjestads största fan.

söndag 22 mars 2009

Mina fina tjejer!




Mina fina tjejer, Vega fem år och Nashira fem månader. Fotograf Annelie Johansson. Fler bilder från gårdagens eskapader finns på hennes hemsida. Tack än en gång för det supertrevliga sällskapet och de fina bilderna.

lördag 21 mars 2009

Bus på Grimstafältet

Idag tog vi bilen och styrde mot Stockholm, Annelie och Elvira för att busa och fota lite, eller ja det var bara Annelie som fotade, känns lite fånigt att fota med min lilla pocketkamera när Annelie hade med Billys fina. Bilderna kommer att dyka upp på Annelies hemsida när hon har tid att lägga upp dem.

Buset gick super, än bättre än förra gången för idag kunde de lägga sig ner och koppla av med jämna mellanrum vilket gjorde att de kunde busa mycket längre. På en tillfälligt övergiven badplats i närheten fick de även busa lite i sanden och det var nog höjdpunkten, åtminstone från Elviras sida. För Nashira var nog hjödpunkten när hon sprang ut på isen som var vid de klippor som vi fikade på. Det var inte min höjdpunkt!!!! Jag höll på att dö av skräck, tänk om hon hade gått igenom och naturligtvis stängde hon helt av öronen när hon var där ute och sprang, de funkade för övrigt toppen hela tiden innan. Eländiga valp! Vega den stackaren, ja hon hade inte många höjdpunkter, men när hon fick lite av Annelies ostmacka, ja då blev hon glad, godisråttan. Lilla pluttan, men snart så. Vi har nu lagt upp ett program för hennes i gångsättning och på fredag så ska hon börja simma igen. Och nu håller vi tummarna för att inget mer händer, coh det den här antibiotikakuren skrämmer bort anaplamosen för all framtid.

Kan också tillägga att min vessla luktar ljung numera, då hon bäddade ner sig i en ljungdunge för att vila lite och komma undan blåsten.

söndag 15 mars 2009

Utställning i Enköping

I dag var vi på utställning igen och hör och häpna Nashira kunde trava! På den mera tråkiga sidan så var hon rejält bajsnödig och svansen åkte upp, men trots detta blev hon fyra av fem och fick en fin kritik (finns under resultat) vilket jag inte var så säker på att vi skulle få. Vi hade mest anmält för träningens skull och för att salukiringen hade årsmöte, så jag var nöjd med en fin kritik och en mer följsam hund i ringen. När nästa utställning blir vet jag inte än, hade siktat in mig på Västerås, men de tog inte emot valpar, så så var det med det. Till nästa utställning ska vi fortsätta öva, så kanske hon kan slå syrran då. För vann i dag var den elchockade nallebjörnen Pikku. Hon är så härligt stabil i rörelserna både för att vara valp och saluki.

Roligast i dag var nog dock att träffa allt folk igen, var ju ett tag sen nu när utställningarna haft lite paus.

måndag 2 mars 2009

resumé

Mitt liv har den sista tiden varit galet, hetiskt, utmanande, roligt och bitvis känts helt hopplöst. I vanliga fall är jag en relativt cynisk människa som aldrig skulle komma på tanken att avge nyårslöften men i år avlade jag inte bara ett utan flera stycken. Vissa mer ambitiösa än andra och en hel del är redan brutna. Bland annat det om att inte jobba mer än jag har betalt för, det vill säga slut planera för verksamheten på min fritid. Kanske tur att jag inte fick ett av de mer karriärinriktade jobben som jag egentligen vill ha, får då skulle jag väl inte göra så mycket mer än att jobba och mysa med min hundar. Som det är nu hinner jag åtminstone springa till min veterinär en väldans massa., så mycket att min kollegor har börjat fundera kring om jag är kär i min veterinär.

Vega, den stackaren bröt sönder klospetsen på sporren, så den var tvungen att opereras bort. Tyvärr vill inte den infektion som hunnit ta själv pulpan i besittning ge med sig trots rigoröst tvättande och en hejdundrande antibiotika kur, så vi fick lov att ta bort hela sporren. Vet inte om jag verkligen borde erkänna hur stor ångest jag fick av detta. Min lilla älskling skulle undergår narkos! Paniken klättrade i halsen och tårarna fyllde ögonen brädden, detta trots att hon har klarat narkos tidigare, när hon blev "brutalt attackerad av ett svart, aggressivt monster". Dock ersättes denna panik av en helt annan panikkänsla som bubblade i mitt inre likt en vulkan. Jag hittade en knöl, en liten liten knöl i hennes nacke två dagar innan den fruktade operationen. Nu var det inte bara en sporre utan även en mystisk knöl som skulle väck, jag var inte världens bästa denna torsdag, kanske borde jag ha sjukskrivit mig eller tagit ledig, men all den här oron visade sig var helt i onödan då Vega i detta nu fortfarande ligger vid min sida och knölen, ja den visade sig vara en reaktion på ett främmande objekt, typ en tag eller likande. Men historien är inte slut än ty Vega reagerade på det inre stygnet och fick en tennisboll av sårvätska på nacken. Den behövdes tömas dagligen i över en vecka, det var här mina kollegor började klura på en eventuell förälskelse i veterinär Mårten. Nja han och alla de andra på Veterinärboden är underbara, men jag har nog tänkt mig bryta mitt singelliv med något annat än en gift, schäferuppfödande, flerbarnspappa.

Förrutom att springa hos veterinären har även jag och Nashira sprungit med Annelie och Elvira samt ett par varv i ringen eller ja då sprang i alla fall jag, Nashira hon bara studsade. Men i ärlighetens namn så sprang jag inte ett enda steg när vi var och lekte med Annelie och Elvira så det jämnar väl ut sig. Leken i Sthlm eller ja i Skärholmen bjöd på en massa bus och spring, trevligt sällskap, fina bilder och min sämsta bilkörning någonsin. Tror inte Annelie någonsin mer törs sitta i min bil, det skulle inte jag våga om jag var hon, men jag lovar jag kör faktiskt lite bättre än så i vanliga fall.

I ringen "sprang" Nashira ungefär lika bra som min bilkörning var i sthlm. Varför trava när man kan studsa, hoppa och göra sina bästa försöka att attackera sina systrar till lika medtävlande. Av de fem deltagande tikvalparna så kom hon sist, något jag har stor förståelse för då stackars Karin Hedberg inte hade en chans att bedöma hennes rörelser. Kritiken var dock väldigt bra (finns under Nashiras resultat) och lovade gott in för framtiden. Blev inte alls sugen på att åka till Svenstavik i augusti då Karin dömer igen och denna gång officiellt, dessutom har Nashira hunnit bli junior då. Men det är långt till Svenstavik så vi får se. Nästa utställning är på betydligt närmre håll. Den är i Enköping om en vecka för Åke Cronader och till dess ska vi öva lite så hon kanske ta några travsteg denna gång.





Och inte att förglömma sen jag skrev sist har underbara lilla Ebba kommit till världen. Ebba är Morris nya lilla lillmatte och hon är så söt att jag överväger att äta upp henne.

fredag 23 januari 2009

Hälta, jobb och lite annat

Ja, ni läste rätt, det står hälta. Vega är halt, igen... Hon har gjort illa sporren så vi har behövt operera bort klospetsen, så står hon återigen på vila. Känns riktigt sugit, men det är ju åtminstone inte allvarligt så vi finner står tröst i det.



Börjat jobba har jag också gjort det kändes väl sådär om ska vara riktigt ärlig, hade gärna fortsatt gå hemma och mysa med hundarna. Morgonrutinerna har blivit något bättre, det är inga hundar som skriker längre, men ingen av dem vill gå och när klockan ringer vänder de på sig båda två och sover ännu djupare, så jag får helt enkelt släppa ur sängen. Vilket är ganska så svårt när man själv är en zombie.



Annars lallar livet på som det brukar när man har ett lite monster, strumporna är antingen våta (kisspölarna), fulla av hål (monstertänder) eller borta. Men mest av allt är det mysigt.

Och faster har jag blivit till världens sötaste Tilda.

Nashiras nya favoritplats! Undra hur hon ska göra när hon blir större.

fredag 16 januari 2009

torsdag 15 januari 2009

Mina fantastiska hundar!

Jag har världens bästa hundar, bara att konstatera än en gång. Min underbara snälla Vega som har en ängels tålamod med lilla Nashira är värd en puss bara för det. I går fick hon sin belöning för att hon varit så tålmodig och accepterat koppeltvånget så länge, hon fick vara lös! Efter en uppvärmning som följde alla konstens regler släppte jag henne lös med hjärtat i halsgropen. Usch vad nervös jag vad över att hon skulle göra illa sig men i stället så travade hon bort några meter och stod där och tittade på mig, det tog henne några minuter innan hon fattade att hon kunde springa. När hon sen började springa, ja då sprang som vinden, och jag skäms lite över att erkänna det men tårarna var nära, att se Vega springa igen var underbart. Efter 1 min och 40 sekunder var hon färdig och ville bara ha godis, så kopplade jag upp henne och lät Nashira var lös under delar av Vegas nedvarvning. Jag har nog aldrig stirrat så intensivt på en hunds ben som jag gjorde under nedvarvningen. Tänk om hon hade överansträngt och gjort illa en muskel, men hon gick där så nöjd så och tigde godis. Hemma blev sen mjuk massage och streching. Jag tror att både hon och jag nöjt lika mycket av den, Nashira däremot som fick burträna under tiden tyckte att den sög.

Idag sen var det simning hos Anna på schemat och självklart var Nashira med, jag var ju tvungen att visa upp henne. Det märktes tydligt att Vega mår så mycket bättre för hon tyckte att det var så otroligt mycket roligare att komma till Anna. Det var underbart att se, även om Vega försökte få massage istället stället för sim genom att traska in till massagerummet. Men sim blev det och under tiden sprang Nashira runt i simmet, efter ett par varv runt bassängen kom hon upp på rampen och till allas förvåning hoppade hon rakt i poolen och började simma, tyvärr simmande hon mot Vega, som inte flyttade på sig och därmed höll på att dränka Nashira. Naturligtvis fiskade jag upp henne och snälla Lotta torkade av henne så att jag kunde fortsätta fokusera på Vega. Man skulle kunna tror att denna upplevelse borde ha skrämt Nashira för poolen för all framtid men så var verkligen inte fallet utan istället sprang hon fortfarande runt poolen om än lite arg för att hon var blöt. Och det dröjde inte länge förrän hon var upp rampen igen, men hon hoppade dock inte i poolen, även om hon var rejält nyfiken på vad Vega höll på med. Och hur skötte sig Vega då? Jo, hon simmade som fisk eller ja som en fisk med lite dålig teknik, men Vegas teknik vara faktisk riktig bra för att vara hund.

Så i dag var en dag att glädjas åt mina underbara hundar, min fina Vega som nu inte bara är frisk nu utan på väg att bli återställd till forna skick och min lilla Vessla som är så tuff och modig.

onsdag 14 januari 2009

Tröttmössor

Här hemma i vårt hushåll finns det tre stycken mycket morgontrötta tröttmössor, så när klockan ringde klockan 6 i måndagsmorse höll vi alla på att dö av en hjärtattack. Tack gode gud för snoozeknappen! När jag till slut orkade sätta mig upp (tog ca 30 min minuter), så blev det kaos och vi blev alla klarvakna. Nashira som nu insåg att vi skulle gå upp kilade in under täcket i ett försöka att slippa gå ur sängen, men där låg tant Vega som inte bara är sjukt morgontrött utan också har norra i europas sämsta morgonhumör, så när en liten valp kommer in ilandes under täcket så blev resultatet ett avgrundsvrål och som sen avlöstes av ett illvrål utan dess like av Nashira som trodde att hon skulle dö av ren skräck. John Blund som normalt brukar dröja kvar i min kropp fram till klockan 10, skrämdes nu ögonblicken därifrån, misstänker även att resten huset vaknade.

Detta kaos upprepande i morse när det skulle komma några nissar och kolla på elementen, man kan ju tycka att någon av skulle ha lärt sig måndagens kaos och gjort något för att förhindra det, men NEJ! Jag, supertrött utan reflexer och Nashira, in under täcket för att möta monstert. Blir skitkul när jag börjar jobba igen om lite drygt en vecka. Ska jag ha någonstans att bo i framtiden, måste jag nog lösa morgonrutinerna på något sätt som inte resulterar i hundskrik.

fredag 9 januari 2009

Skogen

Idag tog vi med oss Morris och Nashira till skogen där de fick busa massor. Vi passade även på att filma hundarna när de travade, det gick så där kan nog skylla på både handlern och kameramannen. Tyvärr tog vi fram Morris i ett alldeles för fort tempo så på filmen såg det ut som om han var med i en gammal stumfilm. Men liten snutt på Nashira var okej.


I förrgår var vi och hälsade på Jenny med Tea och Khira, och det visade sig vara ett riktigt lyckoskott. Nashira hittade nämligen ett ben ho Jenny som hon tyckte väldigt mycket om och snälla lät oss ta med det hem, så igår när Nashira skulle vara själv hemma så fick hon benet och hör och häpna, hon var tyst hela tiden. så numera får hon bara ha benet när hon är ensam eller ligger i buren tills det att vi hittar flera såna ben.

onsdag 7 januari 2009

I helgen har vi varit hos pappa och fixat en pyspunka på ett av mina bildäck, så då passade vi även på att svänga förbi Katarina, både på hem- och tillbakavägen. Även om Nashira tyckte att det var väldigt kul att träffa sina syrror igen så var det inte ömsesidigt, de tyckte att hon var lite väl intensiv och bossig. Med Katarinas hjälp försökte jag även att få till en uppställningsbild på lilla Vesslan och det gick väl så där. Vesslan har förresten blivit ett av hennes nya smeknamn, då hon är både snabb, smidig och ibland argsint som en liten vessla.