Hälta, "monsterschäfrar", med mera

Vega är halt igen och ja ni läste rätt. Inget alarmerande dock men vila kräver det i allafall och gud så tråkigt det är. Men nu kan jag säga att jag är väldigt glad att jag inte anmälde till såväl Norge som Falköping, vi hade ju ändå inte kunnat delta, men vi ska heja på alla fantastiska hundar hemma ifrån soffan istället. Det hade dock varit kul om någon av alla sportkanaler hade kunnat visa den troligtvis mycket spännande säsongsavslutningen i Falköping. Tänk det Lure Coursing i stället för golf eller något annat minst lika tråkigt, men innan det händer misstänker jag att för längesedan ligger dö och begraven så i stället får jag förlita mig på sms-rapporter.

Större delar av helgen har jag spenderat med Sandra, yngsta dottern på knl Ängsbäcken, medan hon har varit hundvakt på alla vovvarna. Trots att jag sagt att det inte kommer bli någon mer schäfer för min del, jag känner att jag nu har hittat rätt i mitt rasval, så måste jag erkänna att jag blev lite kär inte minst i Rizzo som är som en enda stor nallebjörn hela han, men även lilla grå charmade mig, så söt. Men rent realistiskt vet att jag att så vidare det inte kommer in en man i mitt liv som kommer ta hand om all träning som en "monstervovve" kräver så kommer jag troligtvis aldrig inför skaffa mig en schäfer till. Missförstå mig rätt, jag älskade verkligen min Foxy och hon passade mig utmärkt men då jag inte är villig att kompromissa när det gäller kvaliteten på min hund så inser jag att en ny schäfer skulle kräva mer tid på brukshundsklubben än jag är villig att ge den och sen får man ju inte tävla Lure Coursing med dem och det måste man ju tillstå är kanske deras största fel. ;-)

Fr. vänster Rizzo (Ängsbackens Ritto), Rutan (Ängsbackens Tuija) och lilla grå (Ängsbackens Ally)

Ute på Ängsbacken har jag också roat mig med att med att baka (eller ja i ärlighetens namn bakade mest Sandra) kokosbullar, det vill säga bullar med kokosfyllning, vi hade ingen kanel och ingen av oss kände för att gå och låna hos någon granne. Sandra och jag kom även in på diskussionen killar, vi tjejer gör ju gärna det och om vi kom fram till så mycket vet jag inte men att det inte vore så dumt att ha en inte minst av pratiska skäl kom vi fram till. Men just nu måste jag säga att längtan efter min lilla valp är betydligt större än längtan efter allt annat.