Passivitetsträning i Hjorthänget

Idag tog jag och Madde plus lilla Emil hundarna till hjorthänget i Mariefred för en lugn promenad full av passivitetsträning. Man kan verkligen fundera kring om det finns något bättre ställe att träna passivitet än ett häng fullt av hjortar? Vega tyckte att det var väldigt jobbigt att uppföra sig i hänget kan jag medge, men samtidigt var jag väldigt stolt över henne. Visst hon blev halv/helgalen när hon såg hjortarna, men hon lugnade ner sig snabbt, så pass att hon till med tog emot godis när hon fick beröm, och det trodde jag nog inte. Hon klarade dessutom att ta emot instruktioner (ja, inte när hjortarna var mitt framför näsan på henne så klart) men annars tillräckligt mycket för att jag fick henne att gå fint i koppel. Duktiga hund, men hon var trött efteråt. Med denna lyckade passivitetsträning i bagaget har jag bestämt att vi ska åka dit betydligt fler gånger och jobba med henne.

Medan vi strossade runt där i hänget så började jag Madde och fundera kring valparna och hur det blir när de äntligen kommer. Jag tycker att det är så viktigt att de (Vega och valpen) lär sig vara utan varandra. Vega kan redan vara ensam, men det är, enligt min mening, minst lika viktigt att valpen kan det. Inte minst för att det kommer underlätta motionen av Vega. Men sen kommer gisslet av att bo i lägenhet in. Hur mycket kommer den lilla låtan när jag tar med Vega ut och hur mycket kommer Vega protestera när hon är den som blir kvar lämnad, framför allt eftersom Vega har ett mycket fint "trackrecord" av protestera när hon blir kvarlämnad. Vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta problem än men jag har ett par veckor till att fundera ut det, så det gäller väl att sätta på sig stora tänkarmössan nu.

Förslag någon?