EM

Kom hem ifrån EM igår eller ja extremt tidigt i morse faktiskt, köerna i Södertälje var horribla, det är sista gången som jag väljer vägen Södertälje istället för att ta den över Katrineholm eller den över Gnesta hem ifrån Söderköping.

EM var fantastiskt och jag har ännu inte hunnit smälta alla intryck och alla fantastiska hundar, jag kom dit i torsdags efter att jag hade firat Emil och Tuva (som fick kläder så rolig är jag) och har sen camperat i Katarinas husvagn fram till i söndags. På fredagen var det lite jobb med förberedelser, provkörning av banan, funktionärsmöten med mera och så naturligtvis invigningen där vi i TEAM SWEDEN fick vara med i paraden och visa upp oss tillsammans med de andra teamen som kom från 14 olika länder. Efter den var det invigningsfest med en fisk som var enormt god, kunde ha ätit massor.

Lördagen var betydligt mera arbetsam kan man lugnt säga, jag var funktionär vid incheckningen på banan två, en lång flack banan med ett par kluriga svängar. På förmiddagen tävlade "kolosserna" (borzoi, hjorthund, varghund och greyhound) hos oss och då flöt allt på relativt bra, vi spräckte förvisso tidsschemat rejält men den som hade skissat fram det skulle jag vilja påstå är en obotlig tidsoptimist. Visst några problem var det, det är det alltid men det var lindrigt speciellt med tanke på vad som skulle komma på eftermiddagen. Allt vi tampades med nu var lite trasproblem, vattenbrist (iof sig nog så allvarligt när det är över 30 grader) och kaffebrist men bara för killarna ute på fältet för vi hade hur mycket som helst.

Sen på eftermiddagen kom whipparna och problemen vet inte om det har något egentligt samband men det kändes så i diskussioner kring lindor, starter, sena starter och gud vet vad mera. Jag var mycket tacksam när vi bytte ras till faraohund då allt plötsligt flöt på enormt bra, förvisso var det till antalet startande en liten ras och det var inga språkbarriärer att överstiga då det bara var svenskar och finnar som antingen kunde svenska eller engelska så det hjälpte ju till. Men trots lite strul och diskussioner och väldigt ömma fötter efter att ha stått en en hel dag så var det oerhört roligt och jag fisk träffa en massa trevligt folk från diverse nationersom jag i normala fall aldrig skulle fått tillfälle att prata med annars.

5:30 ringde sedan klockan på söndagen (aka min och vegas tävlingsdag) och jag var kors i taket klarvaken, eftersom nerverna hade väckte mig en timme tidigare. Sådär hade jag legat och stirrat i taket i nästan en timme när jag gick upp och matade Vega för att sedan värma upp henne innan veterinärbeskitningen, observera att det var den enda svala promenaden på hela helgen. Vi fick en tidig lottning och startde redan i heat 4 tillsammans med en belgisk tik, Barahka Min al Asife. Vega gjorde ett mycket bra första lopp på bana 2. Tiken som Vega sprang med genade en del med det gjorde inte så mycket eftersom Vega då var tvungen att ta i från tårna för att hinna med och det gjorde hon verkligen jisses var snabb hon var. För loppet belönades hon med 233 poäng och låg efter det första loppet 6:a, gissa om pulsen blev ett par slag snabbare helt plötsligt.

När det var dax för lopp 2 som gick på bana 1, en betydligt kortare bana men den var mer teknisk och låg i backe så den var nog så jobbig. Mer än halva banan var dock utom synhåll så det var aningen svårt att se hur sprang men hon startade fint och gjorde ett fantastisk avslut, där hon kom riktigt tajt i de två sista kruvorna som tillsammans bildade ett u och sedan var det full fart upp för backen innan hon kastade sig över trasan och dödade den som mycket att jag fick ta hjälp av startern för att få loss henne. Dessutom sprang hon riktigt fint tillsammans med sin partner Badavie Always Be My Baby Sally som tävlade för Danmark.

För det sista loppet fick hon 244 poäng vilket gav en total poäng på 477 och en snitt poäng på 79.5 per domare. Detta ledde till att hon kom sjua (andra bästa svenska tik) precis bakom Ritzas Qhazada som hade samma slutpoäng som Vega men hon hade en poäng bättre i lopp 2 så med den ynka poängen knep Azza 6:e platsen och därmed den sista pallplatsen. Här ska nu erkännas att trots att jag var /är väldigt glad för Carin och Azzas skull så kändes det väldigt surt att missa pallen med så lite, men nu när allt har landat känns det fantastiskt att Vega slog över 20 av Europas bästa tikar (32 startande), speciellt med tanke på att hon skadade sig i Borlänge och att jag inte var söker på att hon skulle komma tillbaka i tid för EM. Sen skrämde hon mig en gång till genom att nio dagar innan EM göra illa knät, men som tur var det inte i närheten av så illa som det först verkade. Hon var i fantastiskt form, återhämtade sig väldigt fort efter loppen och var inte det minst stel på kvällen ell dagen efter och gav verkligen allt på fälten. Som vi har kämpat för att få henne dit och ett mycket stort tack går till Anna på Mälardalens hundcenter som hjälpt oss med träningsupplägg, massage och simning, hon har verkligen varit en klippa när dte gäller rehabliteringen efter Borlänge. TACK ANNA!!!

Helgen var som sagt fantastisk och nu laddar vi om för Sundsvall om lite drygt tre veckor och då hoppas vi på det sista certet, så håll tummarna.