Då vi inte får konditionsträna, så måste vi hitta på något annat för annars bli matte galen och Vega lite understimulerad vilket i sin tur gör mig än mera galen och blir jag galen får Vega ännu mindre stimulans vilket leder, ja ni ser hur hjulet kommer att snurra på tills det att jag måste spärras in i ett madraesserat rum och även om jag just nu är lite hösttrött så känns inte den tanken så himla kul. På grund av rädslan för denna snöbollseffekt (och för att det är kul) har jag nu tagit tag i fotposition och den är bitvis bedrövlig så det var verkligen på tiden. Med hjälp av klickern och tretusen köttbullar hoppas jag nu att Vega ska få en position värdig en bordercollie. Än så länge är det köket som gäller det bara är köksluckorna som kan störa koncentrationen på både mig och Vega. Men från och med tisdag kommer jag nu att ha stadig träningssällskap i Karin från mitt jobb med sina spaniels och Madde, förhoppningsvis kommer även Lina vara med att träna och då är vi ju nästan i en riktig stor träningsgrupp.
Hantering är något som jag den senaste veckan har funderat mycket kring dels på grund av olika artiklar i ämnet som jag läst, bland annat en på min underbara Annas kursblogg, men också för att det har smygits sig in i konversationer lite varstans. Det faktum att Vega acceptera i princip all form av hantering är något som jag är väldigt nöjd och ska helt klart se till även nästa lilla skrutt klarar, men när jag ser tillbaka hur jag har lärt in detta hos Vega blir jag lite tveksam. Hur gjorde jag och var det verkligen jag som lärde in det? Min slutledningen har kommit att bli att jag har nog mesta dels förstärkt det som redan fanns, det vill säga hennes tålamod att acceptera de flesta dumheter som jag kan tänkas hitta på, så jag får väl hoppas det blire lika lätt med nästa. Sen har jag även funderat kring vad som jag anser ingår under orden klara av hantering. Först och främst är det att jag ska kunna klämma och känna igenom hunden, klippa klor, göra rent öron och tänder med mera, men också att hon ska klara av att andra människor kan göra detta, att barn kan ta i hunden, bli buren och troligtvis en massa andra saker, så nu ska verkligen funder kring vad jag vill ska ingå i de orden och göra en lista så att jag vet vad den lilla ska få träna på. Vad ingår i orden klara av hantering för er?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där med hantering är väldigt intressant. Jag tror att oerhört mycket ligger i erfarenheter. Jag har jobbat mycket med hantering med Elvira och hon accepterar det mesta från andra och ungefär all hantering från min sida. Tyvärr så fungerar det inte med barn än. Vilket jag antar beror på att hon blivit illa behandlad av barn flera gånger. Hon älskade barn när hon var liten (ehrm.. mindre) men efter det att min systers grannbarn kastat sten på henne och en flicka i området sprungit skrikande och viftande efter henne är hon väldigt nervös vid första mötet med ett barn. Tyvärr har vi väl inte heller hittat några lämpliga barn att öva med. Alla häftiga rörelser från (nya okända) barn får tyvärr Elvira att reagera med att hon vill fly situationen.
Positiva erfarenheter betyder verkligen mycket.
Precis som Annelie skriver så tror jag också att det ligger positiva erfarenheter ligger till stor grund för att man ska få en till bra hanteringsmöjligheter hos ens hund. Men det är väl här man ska gå in och styra så att det blir så många positivt erfarenheter som möjligt. Vega hade inte heller till en början någon större förkärlek till främmande barn då matte i sin iver att få henne att gilla barn lät alla barn hälsa på henne och det var inte alla barn i vårt område som klarade av att hälsa på Vega, de flesta på grund av de själva inte var hundvana blev rädda för det överdrivet glada valpen/unghunden och när de blev rädda blev även Vega rädd, hon förstod inte det var hon själv som var faran i situationen.
Men sen tror jag också att man måste våga ställa kvar på att hunden ska uppföra sig i vissa situationer, naturligtvis under förutsättningen att hunden vet vad det är man vill att den ska göra. Tyvärr upplever jag att man idag kanske inte alltid vågar göra det.
Skicka en kommentar