Gjorde ett tappert försök idag med att gå till jobbet, men redan efter lite mer än två timmar fick jag ge upp och pallra mig hem till sjuksängen, inte riktigt vad jag hade lust med. Men det finns väl inget elände som inte har minsta lilla guldkant och här den stor: jag får ligga och grisa med min underbara lilla skrutthund och det är nog den bästa guldkant som finns. Å andra sidan har DVD:n gått sönder, så jag hänvisad till för- och eftermiddags TV, inte bra! Hoppas på en snällt tomte i år.
Vega har sen i fredags inte ätit Rimadyl så nu ska vi se om hon är frisk, hoppas hoppas. Det skulle vara obeskrivligt skönt om hon bara skulle ha rehabbiten kvar. På fredag ska vi till Anna och simma igen så då får vi se hur känns i vattnet och framför allt efteråt. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Hon känns fräsh men jag tycker att det är så himla svårt att se, har nästan glömt hur hon rörde sig innan allt detta skit drog i gång.
Nej, nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och tröstäta en kanelbulle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar