vilken dag...

I morse var det dax att se om Karins tips om att lägga fleece på vindrutan skulle leda till att jag slapp skrapa rutan och resultatet var både ja och nej. När jag tog bort fleecen fanns det så klart ingen is men på mindre än två minuter hade den kommit så snart jag lämnat Vega hos Madde fick minsann skrapa rutan i alla fall. Suck...

Jag tillhören av de miljömedvetna idioterna som inte ställer min bil på tomgång med jag skrapa bilrutan och jag minst sagt irreterad på alla andra som gör det och idag när jag kom ner i bilen var det inte mindre än FEM bilar som stod där och spydde ut avgaser, en satt dessutom i bilen och bara väntade på att isen skulle försvinna!!! Vilken idiot!!! Förvisso är jag långt i från så miljömedveten som jag skulle vilja vara, till exempel cyklar jag på tok för sällan till jobbet och jag slavrar med källsorteringen med jämna mellanrum plus en hel del annat slarv men min gräns går i alla fall vid att skrapa bilen med tomgången på.

På jobbet i dag hade vi en riktigt mysfredag trots att det bara var jag och Karin som jobbade idag så gick det alldeles utmärkt eftersom personalfrånfallet matchades av barnbortfallet. Dagen var en sån där toppen dag då man bara kunde ägna sig åt att mysa med de små och se på när de leker de mest fantastiska lekar. Jag trivs verkligen helt fantastiskt bra på mitt nya jobb och min barngrupp är hur härlig som helst, trots alla trostiga tvååringar.

Vega var och simmande idag och hon gjorde sitt bästa simpass någonsin, jag var så stolt över henne. Hennes simteknik blir verkligen bara bättre och bättre och trots att hon avskyr den där bassängen kämpar hon på vattnet med siktet inställt på rampen. Nu ska vi göra en paus en simmandet i två veckor eftersom hon kliver in i höglöpet och Anna inte vill lägga för mycket press på kroppen då. Under tiden vi väntar in nästa simpass och att hon ska sluta löpa så får vi öka promenaderna i längd så nu kan vi gå i cirka 40 minuter. Detta ska dock ske klokt så början och slutet av promenaderna ska ta det lite lugnare och ingen del av promenden ska ske i något supertempo. Det ska bli så roligt och elljusspåret ska nu bli vår bästa vän, upplyst, lite skog och det fyrtio minuter nästan exakt att gå runt. Nästa vecka ska hon också sluta äta rimadyl och så mitten på vecka 47 får vi veta om det dax för ny trip till herr vetrinär. Hoppas inte.